tremoten

Jag har flyttat. Den här bloggen har ett krångligt namn och speglar kanske inte mig så som jag vill, så jag fortsätter på ny adress: Http://egomamma.blogg.se och där ska jag förhoppningsvis vara lite bättre på att "vara mig".
Häng med. Uppdatera bokmärkena och flytta med mig!
/Jessica

Jag stödjer utlandssoldaterna. De gör en viktig insats. Åtminstone i min värld.

Skaffa ett eget Gult Band här

Visst är det tragiskt att två soldater dödats under sin tjänstgöring i Afghanistan. Mina tankar går till dem och alla i deras anhörigkrets. Även vänner och bekanta har mina fulla sympatier.
Det är en risk som kommer med jobbet som soldat, så är det bara. Även om man kanske tycker att den är försvinnande liten så finns den alltid.
Peter har pratat om att han vill åka på utlandstjänst någon gång. Och visst vill jag att han får leva sin dröm, göra det han önskat sig. Men inte för dagen. Just nu har han Tim, en liten kille som behöver sin pappa. Då känner jag att han ska nog stanna hemma tills Tim kan vara en del av beslutsprocessen. När Tim är stor nog att förstå att pappa vill åka utomlands, då släpper jag mer än gärna iväg Peter utomlands. Så är det. För det handlar om respekt. Att han får utöva sitt yrke fullt ut. Det är ju något han älskar och alltid velat göra. Så vem är jag att stå i hans väg?

Anki (Barbakvinnan) resonerar likadant. De har gjort likadant hemma hos henne. Med den stora skillnaden att hennes P har varit iväg i olika omgångar redan. Men så är ockå deras barn aningen större än vad Lucas och Tim är.

Jag anser att det är självklart att Peter själv ska få välja om och när han vill åka. Men han vet att jag tycker att det är oansvarigt av honom om han skulle åka iväg just nu, när han precis blivit pappa. Att lämna över hela ansvaret till mig är en sak, men att sätta barn till världen och sedan medvetet åka ner till ett krigshärjat område, det känns lite sådär. Då känner jag litegrann så att "varför skaffa familj om du sedan vill riskera den direkt därpå?"
Men som sagt. När barnen kan vara involverade i beslutet, eller åtminstone inser att pappa åker iväg för att jobba och det KAN hända att han inte kommer hem, men då har han åtminstone gjort vad han kan för att förbättra världen, vilket är mer än vad många andra har.. DÅ är det med stolthet jag ser honom åka.
Skulle han skadas eller dödas, naturligtvis är det en ofattbar tragedi. Men det är hans val, inte mitt. Han har låtit mig göra saker, och han skulle vara redo att göra saker för mig, vi har diskuterat saken. Så varför ska jag stå i hans väg så länge han respekterar min enda önskan om att barnen ska förstå..? Hur mycket älskar man en människa om man vill hindra den ifrån att göra det den känner är rätt och vill? Om det handlar om att bidra till en bättre värld, dessutom..

Afghanerna behöver hjälp. De behöver den på många sätt. Och svenskar gör dagligen vad de kan för att hjälpa.
Om vi hade varit afghanistan, hade inte vi velat ha hjälp då?
Vi kan inte sitta bakåtlutade och bara se på när världen förfaller, vi har inget pågående krig här. Men en dag kanske vi har det. Och vem, jag bara frågar, VEM ska hjälpa oss om vi inte hjälper någon annan?
Scratch my back and I'll scratch yours ni vet...

Så ja, jag tycker att trupperna ska stanna. Jag tycker att de gör något bra. Och jag tror att det är fel att dra hela det afghanska folket över samma kam som den enskilda individ som utförde det här dådet.
Det är ungefär lika klyftigt som att jämföra hela Sveriges befolkning med föräldrarna till Bobby. Eller Hagamannen. Eller Anders Eklund eller för all del vem som helst som begått ett vidrigt brott. Är hela Österrike som Joseph Fritzl bara för att HAN låst in sin egen dotter i 24 år och våldtagit henne kontinueligt? Är hela Iraks befolkning som Saddam Hussein, bara för att HAN gjort vad han gjort? Nej.
Det är inte rättvist att tro att hela afghanistan går och hatar och väntar på att få ha ihjäl "otrogna svenskar" bara för att talibanledaren Wazir Gul gör det.

Det är bara min spontana åsikt. Den kan komma att ändras. Men så är vi människor. Föränderliga.

Hade inte så mycket för mig när Peter var o jobbade.. så jag lekte lite i Photoshop.. och lite här med..

Jahapp. Nu har jag bara ett barn. Ingen Lucas mer. Eller jo, på söndag ska vi ju hämta honom hos mormor och morfar men just NU har jag bara Tim. Tror det är rätt skönt både för Lucas att få full uppmärksamhet och för mig att bara ha Tim att bry mig om. Det är inte så att det är SVÅRT att hinna med båda, det skulle vara en lögn. Men jag kan ju säga såhär.. När den ena håller mig sysselsatt så vill den andra något. Och däremellan är det väldigt lugn och fint.
Jaja. Nu ska jag sluta pladdra och gå och hälla upp ett glas med Cola istället.

Jag har funderat på en sak. (Åneeej, inte nu igeeen, tänker vissa nu. Jo, nu igen. Sorry!)
Varför ska man följa en diet när man ska bli smal och fin? Är det inte egentligen så att man faktiskt kan (och bör?) äta det mesta, bara att man äter det i måttliga mängder och rör på sig?!

Jag menar, hur jävla svårt är det att inse att om man är överviktig så är det för att man har större kaloriintag än vad man gör av med?
Sänker man kaloriintaget och börjar röra på sig mer, då blir det per automatik så att kroppen förbränner fettreserverna eftersom det inte finns så mycket att bränna av den mat du stoppar i dig.

Skippa den där andra portionen, man dör inte av att vara lite småhungrig. Magsäcken krymper på ett par dagar, så man känner sig mätt på mycket mindre om man låter bli portion nr 2 i ett par dagar.
Byt även ut kaffe, läsk, saft och annat mot vatten. Dels blir man mätt om man dricker mycket vatten och dels är det kalorifritt jämfört med alternativen.
Slutligen: Ut och rör på dig. Ta inte hissen om du inte har astunga saker att bära på. Gå till affären och hem (eller cykla). Skaffa hund som tvingar ut dig på promenader. What ever. Men rör på fläsket!

Vem behöver dieter, det som behövs är sunt förnuft.

Slänger in en Nemistripp så det inte ser så tomt ut. LCHF skulle vara svår för mig som älskar ris, pasta osv.

Jag var nere på stan ikväll. Bara såsade runt lite för att slippa att alltid vara hemma. Peter tog kidsen och skötte dem och jag gick runt och glodde i affärer. Spännande värre. Plötsligt ringde min mobil. Och jag lovar, det händer typ aldrig när jag redan pratat med min mamma den dagen, för det är ungefär bara hon som ringer till mig. Eller Peter.

Men nu var det inte vare sig Peter eller mamma. Inte ens någon som ringt fel. Det var en kille jag haft mycket ihop med en gång för flera år sedan. En kille som jag inte haft någon som helst koll på under lång tid. Men som i ärlighetens namn funderat på då och då, och undrat vad han gjort, hur han mått och vad som hänt med honom.
Poff bara, så ringer han mig. Snacka om chock. Först visste jag inte vad jag skulle tycka eller säga. Men sen lossnade det. Talets gåva har han alltid haft, och det smittar av sig på mig.

Så vi pratade. Länge. Och bytte MSN-adress och så har vi chattat lite och han har kollat på bloggarna osv. Och det känns bra.
Jag är helt förvånad. Ärligt. Jätteförvånad. För jag trodde att jag kanske var lite sårad över vad den här killen gjort i vissa lägen. Men seriöst.. jag är bara glad, för han har kommit på fötter igen. Han verkade må bra och lät positiv och glad. Och det var som att en sten föll av mina axlar.

Har jag omedvetet gått och "hoppats" på honom? Önskat honom välgång? Hållt hoppet uppe om att han ska vara okej, och helst ha det toppen? Tydligen.
Det visar väl vilken jäkla snäll människa jag är?! Jag förlåter det mesta och de flesta, uppenbarligen.
Vi får se var det leder. Men det har börjat trevligt. Hoppas det fortsätter så.

Jag har egentligen dåligt morgonhumör. Men jag tror jag håller på att ändra på den "vanan" för jag finner mig själv med ett stort flin på läpparna allt oftare när jag ska fixa Tim på morgonen. Det här är nämligen vad som möter mig:

Jag kör på devisen bättre sent än aldrig.
Idag först har jag engagerat mig i att få en invite till Spotify. En gammal kompis från Årjäng hade en massa invites att dela ut eftersom han är Premiumanvändare, och jag passade på att få en. Tror dock att Peter ska få mina uppgifter och installera det på sin dator, han är mer för musik än vad jag är. Jag kör hellre på Voddler, som det filmfreak jag är. Och Voddler har jag ju redan, ska bli kul att använda det ORDENTLIGT när internet är snabbt. Men det funkar till och med på den dåliga lina som är här. Inte illa :o)

Men som sagt. Jag är inte så snabb. Spotify har ju funnits en halv evighet. Ehrmm... Jaja.

Har just pratat med målarfirman. Undrade när f*n de ska komma hit egentligen, så man kan planera lite. Nemo är ju med Peter på jobbet, och det kan han inte vara alla dagar. Så för allas skull kan det vara bra med en uppdatering.
Så jag ringde, eftersom de inte orkar ringa mig.
Förra veckan pratade jag med dem. Då skulle de komma den här veckan.
Idag skulle de komma NÄSTA vecka. Vad i helvete håller de på med egentligen?!

LATMASKAR. Jag är viktigast. Jag ska vara först. Kom hit och hämta de förbannade luckorna i köket åtminstone?!

Typiskt också. Vi som skulle till IKEA för det var så lägligt att det troligen skulle vara klart i vardagsrummet. Jo tjena liksom. Vi får åka dit och sen ställa det vi köper i vårt kallförråd. Eller sprida sakerna i resten av lägenheten.

KAN MAN INTE RINGA OCH BERÄTTA ATT DET DRAGIT UT PÅ TIDEN?

Egentligen skulle vi låta bli att se till att det är hundfritt när de väl dyker upp, och låta Nemo bita dem i rumpan. Fast det skulle han aldrig göra ändå, han är för snäll.

Ser han ut att vara en sån som biter folk i röven? Nä.. (Kortet taget förra vintern i Västerås)

Jag tyckte det verkar som att det gick lite snabbare att ladda upp bilder idag så jag tänkte visa fler kort från igår.

Jag har kommit på att kylskåpet är överflödigt, åtminstone när det gäller att hålla Colan kall. Öppna vädringsfönstret och ställ Colan på fönsterbräden precis vid fönstret. Färdigt. Minikyl utan kostnad.

Vi har ju ändå vädringsfönstret öppet i sovrummet hela tiden, för vi har så varmt så det går knappt att vara inne annars. Och andra på gatan har frost på insidan av fönstren sägs det. Stora skillnader. Men jag har hellre för varmt än för kallt eftersom Tim finns.

Seeegt nät när man lånar andras. Men jag testar att ladda upp några foton som jag tog förut idag när vi var ute, Lucas, Tim och jag. Vi mötte en granne och jag fotade hennes söta lilla Jack Russelltik Ellen. Hon och Zita kollade in varandra kan jag lova!

Behöver jag berätta vem som står utanför bild?

 

Lucas tog tillfället i akt att "sprattla av sig", så han hoppade, sparkade och sprang som en galning. Här t ex:

Sekunden efter var jag inte så varm och torr längre kan jag säga!

 

Jag har inte glömt bort att byta Veckans Blogg. Jag har bara haft fullt upp. Men nu har jag lite tid igen, och därför har nu en ny blogg hittats!

Veckans Blogg är nu Gun! Hon skriver om sin vardag, och mer avancerat behöver det inte vara, om man gör det med glimten i ögat och på ett roligt sätt, vilket hon lyckas med! Hon delar också med sig av sin kreativitet genom att visa sina alster, hon är DUKTIG! Därför tycker jag att fler borde hälsa på där. Inte för att hon har få besökare, hon har troligen fler än vad jag har. Men kanske är det någon som hälsar på mig som inte ramlat in till henne ännu!

Gör det! Ramla in till Gun!

Fasen, när jag vann hos Geshiia så fick jag lite blodad tand! Jag väntar fortfarande på vårt internet för att kunna ladda in bilder till min fotobok som jag vann, lite frustrerande. Men under tiden så har jag glidit runt och hittat tävlingar jag ville vara med i, man kan ju vinna, även om det inte är sååå troligt, kanske, haha.

Jag tävlar om namnhalsband, dels till mamma på Alla Hjärtans Dag inne hos Egoina och dels till mig själv och någon mer (hemligt för personen i fråga läser bloggen tror jag) inne hos Lily.

Halsbanden man kan vinna hos Lily

Är man pank så får man helt enkelt chansa lite. Och pank är jag, eftersom vi betalat dubbla hyror (FÖR SISTA GÅNGEN) igen. Över 13 000 flaxar iväg på ett bräde på grund av det :o( Men vi klarar oss.

Nu ska vi dessutom shoppa på lördag (IKEA) så då flyger ju ännu mer pengar iväg. Tur att Peter har jobbat extra på helgerna lite, och att han ska på övning snart. Även om det inte är skoj när han är borta så kan jag inte neka till att det är lite roligare när löningsdagen kommer efter övningar.. Man är ju bara hora, står ut med mycket för lite pengar!