tremoten

Den här veckans minnesbild får bli det kort jag gillar mest på Zita. Det krävdes en del ålande och krypande, krafsande med fingrarna (för att få NÅGON uppmärksamhet av kattskrället) och ungefär 50 kort där hon blinkade och gäspade innan detta kort blev taget...

Igår gick han av banan för sista gången.

Jörvsöfaks har slagit världsrekord, varit årets häst tre gånger och årets kallblod 11 gånger (!) och tjänat över 22 miljoner kronor. Han har varit placerad i 94% av sina lopp som en av de tre bästa. Vunnit och vunnit och vunnit. Men också gått i högvakten. Ingen annan travhäst har gjort det.
Man kan nog säga att Järvsöfaks är ett fenomen, och att det knappast kommer någon som han på lång tid framöver.
Jag kommer att sakna honom. Istället får jag titta på hans söner och döttrar.

Bild lånad av Jop.nu ram och text har jag lagt in själv.

 

(Detta är inte ett kort jag tagit själv, men Järvsöfaks är någon som jag gillat i så många år så jag gör ett undantag för att uppmärksamma hans pensionering. Detta är dagens Minnesbild.)

En snabb titt bara för att lägga upp ett julkort som troligen kommer att hamna i vissa släktingars brevlådor, om vi hinner få dem framkallade :o)
Kortet togs vid dagisets luciafirande i morse. Tim snarkade sig igenom alltihop i sin lilla tomtedräkt. Lucas sjöng för fulla muggar. Och jag var piggare än jag någonsin förväntat mig. Peter var mest kaffesugen (blä) men det är tur att han har ett sånt jobb att han kan flexa så han kunde vara med, för annars hade jag inte kunnat ta minsta lilla foto eftersom Tim skulle vara med också. Man har ju bara två armar trots allt.

Busbröderna önskar God Jul

Nu ska jag försöka plantera mig i sängen och sova lite, eftersom den lilla killen somnat om efter att ha vaknat när vi kom ifrån dagis. Man får passa på när det finns möjlighet att sova, när de är så här små. Senare idag bär det nog av till stan och kolla in lite klappar, åtminstone till Lucas. Vi får se :o)

Dålig uppdatering är att förvänta idag alltså!

 

Den här bilden tog jag av ren tur, Zita och Nemo hamnade mer eller mindre ALDRIG på samma bild, utan ständigt på separata kort. Lite trist. Men så var jag ute och lekte med Nemo och Zita var ute sedan förut, och kom trippande för att hälsa på Nemo så som hon alltid gjorde, så då var jag snabb nog och fångade det på kort.
Det är roligt att ha såna foton, särskilt nu när hon varit borta i över en vecka, jag misstänker att hon antingen tagits av något rovdjur eller att hon är överkörd :o( Vi får se om damen behagar komma hem eller inte.

Här spanar Lazy på altanen med vintersolen i ryggen. Kortet togs av mig i Januari 2008.

---

Nej, jag har inte blivit osams med någon. No worries. Men min kissemiss Lazy, eller Lazylus som vi kallade henne (vet inte varför det bara blev så..) har fått gå vidare till nästa nivå.

Hon fick något fel som gjorde att hon bara kräktes mest hela tiden, men det är inte så ovanligt när katter blir äldre, och hon fick dessutom p-piller eftersom hon var ute mycket sedan hon flyttat till mina föräldrar. Det kan också bidra till att hon blev sämre fortare.
Men oavsett skälet till att hon blev sjuk, så slipper hon lida mer nu. Skönt, även om jag såklart inte är glad över att ha blivit av med min raring till katt.
Hon var verkligen one of a kind, botade katträdda, hade min gamla hund Axa som "barnvakt" till sina kattungar, snurrade ett varv för att orientera sig när hon var på väg någonstans.. nu är det slut på det.  Men vi fick åtminstone ha världens mysigaste katt i tio år.

Ett inslag som jag tänkte försöka göra lite stående här i bloggen är Minnesbilden. Jag är en person som älskar att fotografera eller att regissera någon till att ta kort som jag vill ha dem om jag själv ska vara på kortet (sällsynt dock) och har flera hundra mappar med foton.
Jag kommer att visa några av dem här, med en kort text om vad det är jag minns med just den bilden. Först ut är den minnesbild som jag gillar bäst från December 2008.

Jag & Hera i hagen December 2008

 

---

 

Här är ett kort på mig och Hera, en häst som jag ridit och kört in och hanterat redan när hon var busig ettåring. Numera är hon premierad till Diplomsto och en ganska sansad dam, om än med egen vilja.

Hon älskar att kela i hagen och är väldigt mysig att ha att göra med, men sån var hon inte i början. Då var det mer en ångvält än en häst! Fullt ös och spring i benen, samt ingen som ens försökt att visa vem som bestämde.. Ingen bra kombination.

Så jag fick ta tag i henne och lära henne lite sans och hyfs, men idag är hon också en himla trevlig häst, något som jag tror skiner igenom på den här bilden av oss i vinterhagen.

Kortet togs av Peter på order av mig :o)