Jag var inte i Globen i helgen, men det filmades ju en del och här är ett klipp på en knapp halvtimme som nog är en av helgens absoluta höjdpunkter. Det som den här killen gör med sina hästar, det är VÄLDIGT få som kan.

Bara ett tips till den som missat helgens hästhändelser, alltså!

Som sagt, jag sitter och läser tillbaka lite som jag missat i Lady Dahmers blogg. Och här kommer ett guldkorn som gav mig hicka. Och let me tell you, jag får näst intill ALDRIG hicka. Särskilt inte av skratt!

Direktlänk till inlägget för de som behöver brillor innan de kan läsa det på bilden jag gjort ;o)

Jag har en stående favorit, jag återgår alltid dit när jag tappar lusten att blogga, eftersom hon alltid skriver om så intressanta och roliga saker. Vi pratar om Lady Dahmer. Provocerande, men ändå väldigt klok många gånger. Rolig, men inte flamsig. Jag kan bara säga: Vinnande koncept. Inte sjutusen bilder på den bloggen, annat än i headern då, hehe.. Men ändå såpass intressant att man återvänder och läser. Gång på gång.

Kan man bli beroende av en blogg så är jag beroende av den bloggen. Och möjligen Egoina, fast den är på en helt annan nivå, mer komisk.

Något som blir extremt tydligt när man läser på forum som Familjeliv är att oavsett hur man vänder sig, så har man röven där bak. Det spelar med andra ord så gott som INGEN roll om man gör helt rätt i en fråga, så kan man ge sig den på att någon hittar ett fel på det man gjort enligt en annan metod eller ett annat forskningsrön eller någon erfarenhet.
Vad man än gör så är det alltså inte bra. Jävligt inspirerande att ens försöka eller hur?!

Vanliga frågor:

• Är jag en kass mamma för att jag inte vill/kan amma? Svar nej, utgå från DINA möjligheter och förutsättningar. Med dagens ersättningar så dör inte ungen av att inte amma, snarare kan det vara en bra lösning när inget annat funkar av någon anledning. Våga prova!
• Mitt barn sover bara i vår säng, och hon är fyra år. Hur ska jag göra? Svar: Du skulle inte tagit ungen till sängen från första början. När barnet slutar nattamma/äta på natten kan man låta det sova självt, lär det att sängen är en trygg plats så har du sen inte ett problem. Nu får du ta det i efterhand, och det är mycket jobbigare. Have fun.
• Mitt barn har dessa prickar (bifogad bild). Är det sjukt eller vad är det? Svar: gå till BVC och fråga, här är alla och ingen expert, vill du riskera att ha fel så lyd alla amatördiagnoser, vill du barnets bästa, sök RIKTIG hjälp.

Och så vidare. Förstår dagens föräldrar ingenting själva? Har sunt förnuft dött ut? Eller är det jag som bara är förbannat begåvad, kanske? Tål att tänkas på.. det som är självklart för mig är outstanding för andra, uppenbarligen.

Jag kan börja inlägget med att säga att jag är INTE rökare. Däremot röker många i min släkt. Det är deras val, inte mitt. Jag tycker det är synd att de utsätter sig för risker som KOL och lungcancer samt för tidig död. Men det är deras liv och deras val.

När jag var yngre och gick på krogen så röktes det hejvilt överallt. Kanske inte så mysigt om man inte själv rökte, men inte ett allvarligt problem enligt mig. (Detta håller även de astmatiker och allergiker som jag känner med mig om) Det var liksom en del av utelivet, att folk rökte. Nu är det förbjudet, och att gå ut känns ganska konstigt måste jag säga, det fattas liksom någonting. Men det är överkomligt, och bättre luft kan jag köpa som argument.
Men:
Nu sägs det att man dessutom vill kunna neka rökare vård just för att de är rökare.
Ursäkta HUR går det ihop med logik över huvud taget?

Ska man vara rättvis så ska alltså alkoholister också stå utan vård.
Eller alla de som utsätter sig för fara medvetet på andra sätt.

Jag själv rider, t ex. Det är på inga vis ofarligt att sätta sig på 500 kg häst och försöka styra den. Ibland så blir det fel. Missförstånd sker dagligen. Man åker av, blir sparkad, trampad eller biten. Kanske klämd eller får skador när hästen sliter sig om den blir rädd för något. Och så vidare.
Men jag gillar att hålla på med dessa djur, trots riskerna. Ska jag också stå utan vård bara därför?

Som ni ser så skulle både jag och Peter bli utan vård eftersom vi umgås med de farliga hästarna. Om man skulle vara riktigt rättvis, och straffa alla som utsätter sig för fara medvetet genom att neka dem vård.

Vi åkte och visade Lucas var vi ska bo, och det gick hem kan man väl säga. Området i sig behöver lite målarfärg, och vi, precis VÅR del av det behöver ett litet staket där man går in så man ser att det är avgränsat, de flesta andra har det redan, men inte vår del.
Dessutom blir det nog ett parasoll till våren, så vi kan sitta ute och fika även i stekande sol. Jag hade för mig att det var altan, men det är bara ett soldäck eller vad det nu heter. Och så liten gräsplätt. Men staket finns i alla fall på baksidan, så barnen och Nemo kan vara ute där, vilket är bra!

På insidan är det mycket finare än på utsidan, det var mitt första intryck när jag kom dit, men det är ändå ett mysigt område, det kommer man inte ifrån. Här är "vår" ingång i alla fall. Jag kan ju säga att så kommer det inte se ut när vi bor där, vi ska nog ha lite mysigare än såhär :o)

Den blå delen som sticker ut är köket. Dörren till höger är groventré som leder in under trappan, toppen för skitiga hundar och barn när man nyss har städat i vanliga hallen (vänstra dörren är vanliga ingången). Jag har kapat bort en bit av utedelen på framsidan, för de som bor där nu har sina cyklar och lite annat skräp där, inte så fint. Men det är alltså större än det ser ut här. Får ta bättre kort när vi BOR där. Ovanför dörren är fönster i ett av de fyra sovrummen. Troligen ska vi ha det rummet som kontor/gästrum.

 

Efter vår lilla sightseeing i området gick vi på baksidan av radhusen, och där var det skog direkt. Lucas poserade inom 30 sekunder :o)

Detta är alltså en minut ifrån där vi ska bo.. mitt i ingenstans känns det som!

Efter lite koll i skogen åkte vi till hamnen och tittade på lite julmarknad, och visst fanns det väl saker som var fina, men de hade "fina" priser på dem också. Så det blev inget handlat. Däremot blev det lite handlat på Coop när vi ändå åkte förbi. En ny tomte för att påbörja ersättningsarbetet för de gamla tomtarna, och lite ätbart.

Tyvärr fick Peter mig på så sjukt dåligt humör när vi skulle åka hem- inte avsiktligt, det inser jag, men det blev så i alla fall..  Så jag har varit på dåligt humör resten av kvällen, och det känns som det kommer att hålla i sig också. Inte skoj. Vare sig för honom eller mig. Men shit happens, någon gång går det väl över. Jag la mig och sov några timmar, och mår lite bättre men är långt ifrån glad ändå. Vi får se hur länge det tar innan jag är som vanligt igen :o)

 

 

 

 

Jag fyller år i December.
I hela mitt liv så har folk i ren desperation över att inte veta vad de ska köpa till mig, kommit med tomtar på min födelsedag.
Det låter knäppt, men så är det alltså. Det har inte gjort mig så mycket, eftersom dessa tomtar försvunnit i mängden när jag bott hemma, min mamma är tomtefanatiker, så de har liksom inte synts. Nu när jag bott hemifrån i ett antal år däremot, så kan jag ju bara konstatera att jag släpat runt på ett gäng fula gubbar i flera år, utan att ens gilla dem. Ett par av dem är rentav motbjudande, jag gillar inte ens tomtar, snögubbar och pingviner är mera min grej.

Men nu när vi ska flytta och behöver rensa bort saker, så har mina prioriteringar skärpts ytterligare. Jag behåller inte saker "bara för att" längre. Nu ska det finnas känslomässig eller praktisk anknytning till varenda pinal, annars åker de! Elakt kanske, men varför spara på skit?

Nu hivar jag dessa gubbar. De ska inte få ta upp onödig plats hemma hos oss, jag har slagits av insikten att ska man nödvändigtvis ha saker framme, så ska det vara sånt man verkligen tycker om och dit hör inte dessa monstertomtar. Då är det bättre att jag själv väljer ut några tomtar som jag gillar (eller snögubbar, eller något annat) och ställer fram saker som jag trivs med, istället för att gå och vantrivas bland småfula saker.


Mitt tips till alla er som ska köpa klappar till Decemberbarn. Köp INTE julpynt och tomtar. Det är något högst personligt, och varje person borde ha rättigheten att själv välja ut sina personliga prydnader, inte bli påprackad något som man förväntas ta fram vartenda år för att man fått det och ska vara tacksam över det, trots att det kanske ser ut som ett babianarsle.

Som sagt, enough is enough. Nu åker en låda med present-tomtar all världens väg, för jag trivs inte med deras närvaro. Jag får shoppa på mig några andra, som jag trivs med. Det kostar lite, men den smällen tar jag hellre!

Nu ska vi sätta oss i bilen och åka och visa Lucas hur det ser ut där vi ska bo snart, han har inte varit där. På vägen stannar vi vid en second hand affär och ger andra chansen att få våra avdankade tomtar. Bara för att inte JAG gillar dem så kanske andra gör det. Även om jag tvivlar..

Jag har gjort en header som jag tänkte lotta ut. Den kan fås i den storlek som passar din design, och vill du ha ett foto på den så är det också okej.
Såhär ser den ut:

Det är lite av ett jultema på den, eftersom det närmar sig jul nu!

 

Är du intresserad, så kommentera. Först till kvarn...

Jag gör lite research på hur man kan göra för att variera sina inlägg lite, och göra dem tilltalande för besökaren.
Att variera sina ämnen är en grej, att använda rätt mycket bilder och att gärna stila till bilderna lite (som jag försöker göra med ramar och text t ex) är en annan. Länkningar är ytterligare en faktor som spelar in, liksom att inte skriva för långrandigt men inte heller FÖR kort.. Svår balansgång men fullt möjlig.
Att involvera sina läsare brukar ockå vara ett bra knep vad jag förstått. Så då gör jag det genom att fråga något som jag ändå undrar...

Har NI några flera tips på hur man kan göra inlägg roligare? Kommentera gärna i så fall!

Jag måste nästan påminna er om tävlingen.. eller hur?

Enkla regler:
Kopiera bilden o texten under, lägg in på din egen blogg. Se till att länkning till mig finns med i inlägget och/eller din permanenta länklista. Kommentera här eller i det första tävlingsinlägget och berätta att du är med och tävlar.
Den 5/12 drar jag en vinnare som jag sedan kontaktar och den får välja sin almanacka från Bluebox.se där de säljs.

Got it? Bra. Lycka till!

För att tävla, gör såhär:

• Lägg in en länk till min blogg, Http://tremoten.blogg.se på din egen blogg.
• Kommentera här och lämna din adress, din mailadress och ditt namn, samt en motivering till varför du vill vinna.
• Skriver du ett inlägg om tävlingen på din blogg och lägger upp bilden här ovan samt den här texten, så får du två lotter istället för en.

Har du ingen blogg, så kan du tyvärr inte delta i just den här tävlingen då den inte är sponsrad. I kommande sponsrade tävlingar kommer det att finnas alternativ som t ex att anmäla sig till sponsorns nyhetsbrev o dyl.

När vi shoppade idag så kom Peter smygande med Tim på armen, sen väste han "kom, titta bakom oss.. det där, är inte det han den där pappan i reklamen, Telia..?"

Här är han, med Ica-Stig ;o)

Peter hade hört på rösten och skånskan att det måste vara han, och när jag lyssnade var jag osäker, men när jag tittade så såg jag att så var det ju. "Teliapappan" stod och pratade med en liten tjej, och när jag googlade på honom för att få fram en bild så hittade jag hans hemsida, och den där tjejen, Alexandra heter hon, går inte att ta miste på. Jättegullig tjej.

Så då har man frotterat sig med kändisar idag då. Känns bra :oD

-->Edit: Numera vet jag att Roland, som han heter, bor här i stan, och faktiskt bara några minuter ifrån oss! Det trodde jag ju faktiskt inte måste jag säga, men det är ju skoj! Kanske blir det fler "kändisögonblick" då... <--

Vi var och handlade idag, och jag hittade världens minsta tomtedräkt och luva på Maxi. Gissa om jag skulle ha det?! Självklart.
Tim har fått prova det, inför lussefiranet på Lucas dagis, och såhär söt blev han:

Enda kortet då han ville titta..

Såhär såg hela dräkten ut.

♥GULLIG!♥

7 timmar sändningar från Globen Horse show. Min helg är räddad kan jag säga....

Vi förbereder Den stora Flytten!
Idag är det fredag före Första Advent. Detta innebär att jag officiellt anser att julpyntandet ska påbörjas, och på lördag kväll ska det vara mer eller mindre klart. Det beror till stora delar på min mammas  vana att pynta 95% den här helgen och sedan bara fylla på med tomtar varje adventshelg fram till julafton. Kvällen innan julafton är det slutfinishen som ska göras, och den är roligast i all sin tråkighet.. lite rutin, men resultatet går inte av för hackor!

Att jag skriver att vi förbereder flytten beror på att när vi ska pynta idag, så kommer vi också att packa ner alla prydnader som står i och på hyllor.. Vilket alltså innebär att vi börjar packa! Första steget på vägen med andra ord.

Här är vad som ska göras idag!

-->UPPDATERAT, nu har vi gjort en del av detta!<--

Handla. Lampor till adventsljusstakar, julstjärnor, glögg, saffran (dyrt!) och vanlig mat mm.
Tvätta. Gardiner o dukar ska ju bytas, så lite smutstvätt blir det ju..
Packa ner alla prydnadssaker som redan står uppe. (Snyft) Alla tomtar måste ju få plats!!
Hänga upp stjärnor, ljusboll (röd) och ställa upp adventsljusstakar.
Dekorera pepparkakshjärtan och hänga upp

Dessutom städa lite, men det hör ju till vardagen så det behöver man kanske inte skriva upp :o)

 

Känns det igen? Datorernas logiska värld. Hmm..

Jag kan bara hålla med, tyvärr skulle jag aldrig palla med att bo utan alla mina prylar :o)

 

Detta vore typiskt mig, teknikidiot som jag är, haha.

 

 

Jag har alltid gillat Egoina, det är inget snack. Men nu gillar jag henne ännu mer.

Vi tycker precis lika. Jag gillar inte heller Twilight, och jag tänker inte heller vaccinera mig eller kidsen mot svininfluensan.
Blir vi sjuka så fine, vi har tamiflu hemma, räcker inte det som hjälp så var det väl helt enkelt inte meningen om man kan säga så..

I'm with you Egoina. Helt klart. Skönt att NÅGON tycker som jag, det är nog den första utöver jag själv som tycker lika i båda de här viktiga frågorna tror jag..

Vårväder i November är inte så vanligt, men idag har det känts som det var vår, och det råkar vara min favoritårstid.
Därför tog jag och Tim en sväng ner på stan med vagnen för att fira att han blir en månad idag.♥

Vi kollade i affärer och sådär, och det kändes en aning konstigt med juldekorationer och solsken och ljumma vindar i kombination, kan jag berätta.

Tanken var att jag skulle kolla efter en present till Lucas, men det fanns inget som var billigast där jag var, utan allting har jag sett med billigare pris i andra affärer. Så det blev inget paket idag.
Däremot köpte jag en sak som är mer eller mindre livsnödvändig för en barnfamilj, det känner jag av nu när allting händer på samma gång.

En almanacka med skrivruta för fem familjemedlemmar vid varje dag. Väldigt praktiskt, då ser man överskådligt vad som ska ske när och vem som ska göra vad.
Mina egna föräldrar har haft en sån i flera år, och haft varsin rad där de fyllt i sina resp jobbtider efter sina scheman, och så har de varsin rad för andra påminnelser. Very bra som pappa säger.

Lite tantvarning har jag känt att det är på såna almanackor, men å andra sidan får jag väl kapitulera, jag fyller ju 30 på lördag nästa vecka, haha.

Hittade en trevlig webshop där en liknande almanacka finns. Tjusigt.nu

Jag smiskar mig själv på fingrarna bara litegrann. Sparkar lite i röven också.

För några dagar sedan så fick jag besök av Gun, som är en superrolig och trevlig människa som länge inte hade en blogg, men ständigt kommenterade inne hos Egoinas Mamma.

Numera har hon en blogg, och jag skulle ha svarat på kommentaren där direkt, men så slog det slint i skallen och jag glömde. Inte att svara, det kom jag ihåg. Men jag glömde att hon skaffat sig en blogg.
Så kom jag på det idag, och hälsade på och bad om ursäkt. Hoppas hon förlåter mig. Menade ju inte att vara otrevlig :o)

Numera ligger Gun på länklistan till höger, ihop med en del andra sköna människor som jag gillar. Det är min personliga "bloggrunda" som jag försöker hinna med att hälsa på om inte dagligen så i alla fall var tredje dag ungefär. Jag kommenterar inte alltid, men jag läser. Vill du vara med så hör av dig. (Då kanske jag får vara med hos dig också? )

Jag skulle faktiskt vilja veta.

Exakt HUR nödvändigt är det att få en finne. Och dessutom att få den på NÄSAN?
Det är bara att inse att jag inte följer med Peter till BVC idag. Aldrig, inte en chans att de ska få glädjas åt något annat än Tims viktuppgång. (Som borde vara ett faktum..)
Jag har inte haft en finne på evigheter, men självklart ska den komma idag när jag ska visa mig bland folk. Hur kommer det sig att det är så varenda gång? Har finnar inbyggd timer som talar om när det är ultimat att ploppa upp för att förstöra så mycket som möjligt för bäraren, eller vad?

Fast jag kan ju säga såhär.. det kunde varit värre. Jag hade kunnat få finnen i musen. Det är inte mysigast. Fråga mig inte hur jag vet. Jag bara vet. Vissa saker säger sig själva. Obs, jag menar fortfarande finne som i acne, finne som i vårt grannland kan mycket väl vara okej att ha på besök, det har jag faktiskt haft i min ungdoms syndiga dagar, haha.

När jag ändå skriver om allt annat i min lilla blogg, så kan jag ju lika gärna notera mirakel också. Eller hur? Så här kommer ett.
I morse när Tim vaknade för sin morgonslurk med ersättning, så var klockan ungefär halv fem. Då hade han sovit sedan han åt vid ca halv tolv igår. Vad sägs om det? Från att ha vaknat varannan till varje timme till att sova oavbrutet i över fyra timmar.. Jag vill härmed tacka Semper för deras magdroppar med probiotiska bakterier. De verkar hjälpa fröet att bearbeta käket och sova lugnare.


Ahhh, det är skönt att det kanske börjar vända lite, idag har det matats, sovit tre-fyra timmar, matats och somnats om igen. Fortsätter det så här så kommer jag att orka börja rensa och röja ordentligt i veckan, redan idag har jag rensat i Tims kläder, ett antal plagg var för stora, så jag packade ner dem i en påse som får stå standby när han växer, istället för att ligga och skymma de kläder som är lagom.

Det känns bra det här, hoppas verkligen att det fortsätter!

Saffran.. mmm gottigott! Jag har ätit årets första lussekatter för nästan två veckor sedan, så lite fusk är det. Min mamma hade bakat det när vi var där, på Fars dag. Har aldrig hänt att det funnits lussekatter så tidigt hos dem kan jag säga.
Redan då kostade de 2 påsar som hon behövde till degen nästan 80 kr, normalt sett har hon i dubbelt upp av saffranet, men då hade det blivit lyxkonsumtion så det fick vara.
Nu har priset stigit igen, och frågan är om man ens kommer att ha råd att köpa lussekatter eller saffran i år?!
Åtminstone gissar jag att vissa kommer att få välja mellan saffran/lussekatter och julklappar.

På tal om julklappar.. vad ska man köpa?
Jag hittar verkligen ingenting till någon alls i år.. jag ser bara saker som jag själv vill ha. Illa. Det kommer sluta med att jag panikshoppar ett gäng chokladaskar, rakvatten, strumpor och trisslotter i brist på annat. Plus smidesgrejor, det går alltid hem, liksom kanske en löpare eller något liknande. (löpare=duk för de som inte visste det)

Jösses, jag kommer aldrig få ordning på detta känns det som. Vi får helt enkelt se hur det går.
Uppdatering följer.
Julklappstips mottages, liksom länkar till roliga affärer!

Det är så gulligt.. Lucas och Tim har somnat tätt tillsammans i soffan. Hur ska det bli om några år, de kommer hem efter någon fest och däckar i soffan då med, men av helt andra orsaker, haha. (Nä, inte mina pojkar inte. Andras ungar och mina barn ni vet.. mina killar ska inte bli gangsters som super och pippar runt. Men vi får se vad DE anser om den saken...)

Ibland är det mer uppenbart än andra gånger, att man inte har gjort saker på rätt sätt.. Jag vet inte hur det är med er, men själv fostrades jag att tugga maten ordentligt, och helst med stängd mun.. Jag kan väl säga att Mary-Ann inte lärt sig åtminstone en av de sakerna.. att tugga maten. Kolla på den här länken!

Blä säger jag bara!

Nu har jag skickat Peter till jobbet. Och matat och bytt på Tim.. Hunden är kissad och även matad, ihop med katten. Kort sagt, allt är lugnt här. Jag börjar känna av min vakna natt, och funderar allvarligt på om jag ska lägga mig och försöka sova lite, eller om det är korkat kanske?!
Inom någon eller ett par timmar ungefär, så kommer ju Lucas att vakna och jönsa runt och vill ha O'boy och en massa annat. Frågan är, kommer jag att vara tröttast om jag lägger mig eller om jag är vaken, måntro?
Vad hade ni gjort?

Dagligen ser jag exempel på hur man skapat ett behov som egentligen inte finns. Det är allt ifrån mobiltelefoner till..nappförvaring.
Jag hittade den här inne på Carlsson Interiör, och den är ju onekligen söt, men hur NÖDVÄNDIG den är kan man ju diskutera länge och väl..

Men som sagt, gulligt säljer, så är det ju bara. Småbarnsföräldrar är köpstarkast av alla!

Ja, jag skulle vilja ha en till Tims nappar. Men jag skulle inte köpa den själv, jag är för snål.

Eftersom jag nu äntligen får ett varsitt rum till killarna, så funderar jag på om jag ska skicka in en beställning på doptavlor till Bettina..
Lucas är inte döpt, och det kommer nog inte Tim heller att bli, men det kan ändå vara skoj att ha en tavla som minne med födelsedatum, vikt och längd samt årtal o namn.

De är himla söta, tavlorna, så dyra är de inte heller (förhållandevis) så det suger lite i shoppingtarmen, eftersom det skulle vara kul med något som är lika på båda killarnas rum när vi flyttat..
(Olika motiv, men samma stuk på tavlorna)
Vad tycker ni, ska jag slänga omkring 400 på doptavlor? Ingen jättesumma, men just nu så är det ju födelsedagar, jul och flyttkostnader PLUS två dubbla hyror så det kanske ska vänta? Eller blir det bra julklappar? Velig...

Jag ser fram emot Tisdagen. Klockan har passerat 05 och jag har inte sovit en sekund. Tim har vaknat varje timme och gnekat som en annan ekdörr, och så skriker vi i fem minuter, och så somnar vi om. Gång på gång.
När det är dags för veckans höjdpunkt i form av Ugly Betty och Desperate Housewives mellan 20 och 22 så kommer jag vara i koma, det törs jag sätta pengar på.

Eller så är jag i koma hela dagen och gör saker som jag inte minns. Det har också hänt.

Som grädde på moset så lär nog Lucas vara hemma idag med. Lite feber igår kväll. Igen. Och åt ingenting alls på
hela dagen igår på dagis tydligen. Suck.

Fast man kan ju se det såhär: Det är förbaskat skönt att slippa springa till o från dagis i alla fall. Undrar om Peter kan ta med sig Nemo till jobbet också, så slipper jag sticka ut näsan genom dörren alls. Vore kanon ju!

Vi får se.
Men om jag inte bloggar under dagen så beror det alltså på att jag är i koma. Jag återkommer i så fall när jag kvicknat till. Oroa er inte!

"Vad obekvämt det är när pungseglet klämmer sig fast... har aldrig du känt så, att läpparna liksom fastnar ihop när du sitter..eller du kanske inte är så bakmusad att du har det problemet?!"

Peter och jag för som vanligt otroooligt givande diskussioner.. hmm.

Kan någon förklara hur man är skapt om man är "bakmusad", och vilken del som kallas pungsegel? Jag hade högt betyg i biologi, men min lärare måste ha missat de här detaljerna...

Jag har svårt att förstå att man inte gillar djur, men jag har ännu mer svårt att förstå att man inte gillar katter. Förr var jag en hundmänniska, vi har haft schäferhundar i min familj sedan jag var ca 7 år gammal.
Men så skaffade vi katt också, och min släkt har alltid haft katter dessutom. Och vips, så känner jag att "katter is da thing," hehe.

De är inte bara söta som små, de är roliga att leka med, och skapar trivsel bara genom att finnas. Dessutom har alla mina katter varit väldigt keliga, och spinner i tid och otid. Mysfaktorn toppar när Zita (den nuvarande katten) kommer och lägger sig på skrivbordet när jag sitter med laptopen. Spinn, spinn, sluta blogga, börja klappa.

Vad kan jag annat göra än att lyda, katter är ju faktiskt de som bestämmer, till skillnad från hundar..

Våran lilla Zita är dessutom mer än gärna barnvakt till Lucas och Tim!

På väg hem ifrån dagis gick jag en lite annorlunda väg än vanligt. Och fick syn på att en av balkongerna i huset jag normalt sett inte går förbi, hyser ett helkroppssolarium. Bredvid solariet så hängde en sladdhärva.

Är det någon mer än jag som undrar vad för pingviner som solar UTOMHUS? Är det en slags nödlösning att köpa ett bättre begagnat solarium på Blocket och ställa på balkongen för de dagar då det bara regnar, eller vad tror ni?!

Jag kan bara konstatera att jag har en förmåga att få annorlunda grannar. Hur är era grannar?

(Detta är nog första gången jag känner att jag upplever saker som är som "gjorda" för bloggen, i stil med Egoina och hennes mamma, som till och med bråkar om vem som ska blogga om vissa saker, haha)

Här börjar vi dagen med att försova oss. Eller rättare sagt, Tim som brukar vakna prick 07.00 när pappa Peter ska upp, svek. Han gick över på sommartid igen och sov en timme extra innan han agerade väckarklocka. Så idag kom pappa försent till jobbet, men som tur är så kan de flexa på hans jobb på morgonen för det mesta.

Själv har jag en liten klump i knät som somnat om efter matning. Frågan är hur man får honom ifrån knät utan att han vaknar, för snart händer det en olycka..
Fast det är klart, det är ju ingen katastrof om han vaknar, det är ju Måndag. Lucas ska till dagis tidigt idag.

Gomorron på er allihop. Lika bra jag säger det, för när jag kommer hem från dagislämningen lägger jag mig och sover några timmar till.

Om du är sjukskriven så försök att inte skratta för mycket offentligt, och fastna INTE på kort! Det i sin tur kan läggas ut på Facebook och du kan även då du skrattar på bild bli av med din ersättning. Det har en kvinna i Kanada blivit. Reglerna är tydligen inte hårdast i Sverige, men det är nog bara en tidsfråga innan handläggarna sitter på facebook och kollar hur bra man har det på sina foton även här i landet.

Det här är nog ungefär så glad jag brukar vara på kort, jag hatar att vara FRAMFÖR kameran, så jag kan nog vara lugn, eller vad tror ni? Jag tog det dessutom själv och det var mitt i natten, så det kan förklara blekhet, vinkel mm.

Så har jag då scrappat lite igen. Jag fick ett par mysiga kort med Tim och Zita, men tyvärr.. mobilkamera och kvalité..nja. Men hur som helst så syns det på ett ungefär vad det är, och det är huvudsaken.
Jag har nedräkning till min födelsedag den femte december, då fyller jag 30 och i min familj är det lite så att då samlar släkten till något lite extra, och jag har ju då önskat mig en systemkamera.. *ler*
Jag håller alla tummar jag har för att det är vad jag får. Ni med, gissar jag, så det äntligen kan bli lite kvalité på korten, hehe.

Nåja, ska inte spilla mer av andras tid, som min morfar brukade säga.
Layouten:

Vad tycks, det är rätt gulligt att Zita vaktar honom tycker jag!

Idag har vi haft besök av Lucas farmor och faster samt kusin. Och hans pappa var också här. Behöver jag säga att lillkillen var glad?
Det blev tårta och fika, paket och allmänt prat, innan de åkte hemåt. De hann förstås bära runt på Tim lite också.

Lucas och hans pappa, Rickard.

Det var kul att träffas, och Lucas pappa och jag pratade lite minnen, sådär som vi alltid gör när vi ses. Uppdaterar oss om gemensamma bekanta osv. Det är skönt att vi inte är ovänner för fem öre han och jag. Visst har vi varit osams genom åren, men han är alltid snäll och trevlig numera, vilket är toppen i synnerhet för Lucas.

Nu ska jag försöka uppdatera mig lite på mail och annat, samt ladda in några få kort som jag lyckades få. Sen ska jag nog passa på att springa runt och fota vårt hem just nu, eftersom det faktiskt ser hyfsat ut idag. Såhär fint har det nog inte varit sedan Tim föddes :D

 

 

 

 

Satt och lekte lite för mig själv en stund nu, och fick ett resultat som jag tänkte jag skulle visa upp. Och för er som har lite nasty tankar såhär på lördagskvällen, nej, det var inte sex involverat. Ledsen ;o)

Jag satt och gjorde en ram med en clipartbild jag just köpt, (ja jag är så knäpp att jag köper clipartbilder, för då blir det roligare att scrappa och göra grafik utifrån det tycker jag!) och här är resultatet:

Medan Peter kollar pojkarna så passade jag på att scrappa lite!

Jag lyckades få kort på Tim när han badade första gången, och jag scrappade det, lite ringrostig är jag känner jag, tycker att allt blir likadant, men jag ska nog få bukt på det också med lite träning. Jag har trots allt alltid varit bättre på att göra grafiken än att använda den i layouter ;o)

Här är layouten jag gjorde i alla fall:

Jag bloggade inatt och det var väl tur, eftersom natten sedan innebar att jag fick vara uppe med Lucas och Tim, som hade feber respektive magknip. Vid tiotiden i förmiddags fick jag lägga mig, och sov till tre! Därför har jag inte uppdaterat bloggen idag, förrän nu. På så vis var det väl tur att jag skrev lite inatt så ni som hälsat på hade något att läsa :o)

Men jag ska ju erkänna att jag är lite av en nattbloggare också, jag är morgontrött till max, så det blir sällan att jag orkar sitta och skriva före elva.

Nu ska jag försöka kolla mail och besvara kommentarer och sen kommer jag tillbaka, med ännu lite fler inlägg.
Nu känner jag mig nästan pigg ju!
Får inte glömma att fixa tvätten också kom jag på!

Varför är det alltid så att man ska göra allt jobbigt "imorgon"?

När ska du sluta röka då? -Imorgon. (alternativt: När det här paketet är slut.)
När ska du börja banta som du pratat om så länge? -Imorgon. (Alternativt: På måndag.)
När ska du städa förrådet? -Imorgon.

Skjut inte upp saker. Skapa rutiner och inse att med hjälp av rutiner så får du tid och energi över till roligare saker, eftersom SMÅ insatser gör på sikt en väldig skillnad.

Att kontinueligt tvätta en maskin tvätt per dag och hänga och lägga in den, genererar i slutänden att man har allting rent och fint, även om det tagit ett tag.
Att rensa ur en låda i byrån varje dag gör att en dag så är det bara det som används som finns kvar, och kanske finns det plats över för nya saker, och någon annan har fått något nytt när du skänkt eller sålt det du inte kunde/vill ha kvar..

Vill du veta mer om detta, läs på Flylady-kategorin i det här forumet!

Ojsan, hoppsan, har jag redan slängt in 50 inlägg? Tio om dagen i snitt alltså. Kom inte och gnäll på att jag uppdaterar för sällan, det säger jag bara, haha. Och detta på grund av att min snälla Peter låter mig sitta vid datorn så mycket jag vill i princip, och det är inte så lite, haha.

Jag vinner typ aldrig något. Men jag deltar ändå i Geshiias tävling om ett par ljuslyktor och ett "pepparkakshjärta" i porslin, var med du också vetja. Det är söta saker, åtminstone tycker JAG det!!

Peters pappa med sambo skulle komma imorgon, men eftersom vi inte vet hur sjuk Lucas är eller inte är då, så har vi fått ställa in. Tråkigt. Kanske får vi ställa in söndagens besök också. Då vet jag en liten herre som blir besviken. Men å andra sidan så är det ju viktigast att han är frisk o stark. Själv börjar jag också känna mig hängig, men det kan vara jag som förväxlar trötthet med sjukdom, jag vet inte. Peter känner ingenting än, så han får springa runt och passa upp på oss andra. Tur att han är snäll!
Nu ska jag vältra mig i sängen lite och försöka vila lite innan nattens bravader börjar. Lucas blir alltid sjukast på natten.

Man kan väl konstatera att min son Lucas har tusen olika ansikten. Men det längst ner är det jag föredrar!

(Flaskan finns inte med på dagarna, men här hade han hittat den. Kortet togs i Västerås i Maj.)

 

När jag ska värma min vetekudde så den blir varm och skön, så tar det någon minut, sedan formligen stinker det brända popcorn i hela köket. Varför luktar det popcorn när den innehåller vete?
(Och ja, jag inser att jag kanske värmer den lite för länge om det luktar brända popcorn, men jag vill inte springa femtioelva gånger och värma på den hela tiden, utan värmer länge en gång istället.)

Lucas hade feber inatt och låg på soffan till omkring fem, då jag fick leda in honom på sitt rum. Då hade han kollat på Snövit och Bolt hela natten i princip.

Efter ett par matningar av Tim så vaknade jag av att det luktade kräks. Tim hade spytt ner hela sig och hela sitt lilla "bo" som han sover i. Vad härligt!! (Han har en kattsäng som säng eftersom det skyddar mot oss vuxna, han sover i mitten hos oss eftersom vi helt enkelt inte har plats för någon spjälsäng i den här lägenheten.)

(Köpte båda på IKEA, allt måste inte vara svindyrt!)

Nu har hunden fått kissa, Lucas spelar Mario Kart på Wii:n med Peter som ringde in sitt livs första vård av barn idag, och tvättmaskinen snurrar på. När jag kvicknat till så ska vi splitta på oss lite, jag och Tim ska handla och Lucas och Peter ska dammsuga och fixa golven sen ska vi också försöka plocka lite och göra fint, imorgon kommer Tims farfar hit för första gången. Det kan ju inte se HUR risigt ut som helst då!

Och på söndag är det Lucas farmor och fastrar som kommer. Tajming. Varför ska man alltid bli sjuk när man ska få besök för?!

Nåja. Det löser sig säkert. Det kan nog bli en hyfsad fredag om jag bara kommer igång!


Vad är era fredagsplaner?

"Ni som kommit med förslag på att vi ska inhandla en diskmaskin för att slippa bråket om disken, det kommer inte att fungera här heller ;)

Jag hittade ett roligt ord.. Sprunkler.

Sprunkler

Förklaring: Finnig tonåring som fått sitt första sommarjobb som Sprunkler hos kommunen.Genom att Rotera i hög fart under pågående runkning bevattnas kommunens gröna ytor.

Känner du någon sån? Jag gör. Eller i alla fall en som är en tänkbar kandidat till posten, otroligt men sant.

När jag gick i nian så åkte vi på teater i Norrköping, varför vet jag inte, men det var väl något slags utbytesgrejs, det var väldigt populärt med såna saker på den tiden..

Jag är ju gammal som gatan så det var ju på det glada 90-talet.

I alla fall. På den där teatern var vi i minst ett par timmar, men det absolut enda jag kan minnas är den där makabra sången som avslutade pjäsen... "Jessica är död, död, död, död, Jessica är döööööööd!"
Hur länge de mässade den där låten vet jag inte riktigt, men det var en stund i alla fall.. och mycket riktigt så var det en och annan som var rolig på hemvägen sedan.

"Men eeek, det sitter en döing här!"
"Var inte du död, sa de?" och "Jag som alltid trott att du var trött och att det var därför du såg ut som en zombie på lektionerna, nu fattar jag att det måste ha varit de bra dagarna du såg ut så, om du är död menar jag.. "

Jag skrattar fortfarande.

Jag känner mig generös, så i väntan på att få en bättre pagerank och därmed kanske någon som sponsrar en tävling ibland, så bjuder jag själv på en liten grej som ni kan tävla om. En almanacka till barnen.
Det är något som ibland har kommit till nytta här hemma, när man lovar barnet något och det måste vänta ett antal dagar, men är lite för litet för att greppa det där med veckor och dagar. Då har vi kryssat dagar i almanackan och med almanackorna som man kan vinna här blir det ÄNNU tydligare, eftersom man då får dra bort dagens datum och ser att det blir närmare målet varje dag!

Såhär ser almanackorna ut:

Vilken tur att vi flyttade ifrån Västerås precis före sommaren!
Åtminstone om man får tro den här lappen:

(Jag har snyggat till den bajsbruna lappen med en liten ram och förtydligat var det "roliga" finns, men originalet finns på argalappen.se)

Tänk, till och med kaffekoppar kan vara snuskiga antydningar. Med rätt fantasi så..

 

Och ja. Lucas har ännu högre feber. Det är därför jag uppdaterar så dåligt idag. I'll be back.

Vaknar och inser att jag är på väg att försova mig. Natten har varit väldigt mycket pip och matning och väldigt lite sova. Så jag ringer dagis och ber att Lucas får komma sent idag. Inga problem. Faktum är att plötsligt har jag en chans att sova en timme innan jag måste upp. Och det gör jag ju så klart.

När jag vaknar så piper Tim av hunger och våt blöja (slår aldrig fel) och plötsligt hör jag att även Lucas piper och gråter. Så jag går in och frågar vad som är fel. Känner på honom och inser omedelbums att feber är vad som är fel. Och snorighet och halsont. Jippi.
Det blir till att ringa till dagis igen och berätta att Lucas stannar hemma åtminstone idag, och då får jag veta att dagiskorten, de efterlängtade, har kommit idag. Hur typiskt kan något bli egentligen?! Som jag väntat, och nu har de kommit och jag kan inte komma och hämta dem. Morr.

När vi lagt på så ringer de från hyresbolaget och berättar att vi tyvärr inte kan komma in i lägenheten före nyår pga att den som redan nu bor där inte kan flytta tidigare, även fast det var tänkt så från start. Jaja shit happens. Det kanske får bli en "flytande flytt" då, eftersom vi ska hämta nycklarna tidigast 13.00 den 4/1 och Peter är ledig ändå.

Vi kan ju lasta lådor och kläder och sådant som får plats i bilen och åka dit med och packa upp ordentligt medan vi väntar in att folk ska kunna hjälpa oss med själva flytten..
Jag var inställd på att komma in fort i lägenheten, men man KAN ju faktiskt göra så att man stoppar in allt undan för undan eftersom vi har tid på oss (två månader närmare bestämt..) och på så sätt kan vi ju få undan det vi tar dit innan vi tar dit nytt.. packa in saker i skåp och garderober gör en avsevärd skillnad tror jag.

Ett alternativ som jag alltid velat göra men aldrig kunnat pga att det ska gå så fort jämt, är att man packar ett rum i taget. Alltså, tar ner gardiner, tavlor och det som är i skåp och lådor osv, och sen kör iväg BARA det rummets saker, och sen gör klart det rummet helt, innan man hämtar sakerna från nästa rum..
Det borde ju vara rätt smidigt?! När tid finns alltså.. och när kärra finns utan att man måste lämna den dagen efter..
Ska nog presentera idén för Peter senare. Låter klart trevligare än att ruscha på med allting. Börja lite fint med badrum och garderober, sen kök och hall, därefter vardagsrum och slutligen alla sovrum. Sist men inte minst, förråd. Det borde väl gå?

Vi kan ju alltid hoppas. Nu ska jag drömma lite :o)

Åååå, Rebecca och hennes familj har fått nycklarna till sitt nya hus. På fredag går första flyttlasset. Jag är avis. Jag vill också flytta innan jul. Men det kanske är lika bra att det är efter jul, för jag får ju inte bära tungt efter kejsarsnittet..
Men ändå. Jag vill flytta. Komma i ordning. Få lite rutin på livet igen. Och framför allt. Bo LAGOM stort. Det vore något det, hehe.

Nyår, nu tack!

Jag fick höra från några att den header jag hade var lite kornig eller grynig. Och så kan vi ju inte ha det, så jag fixade en ny. Lite annorlunda, men ändå samma, så att säga. Det är dökul att göra headers tycker jag, och den här designen har jag jobbat en del med för att jag inte vill att den ska vara för lik den jag lånat som inspiration, nämligen Lily, eller Linda Blom som hon heter. Den är bara tillfällig, eftersom att Bilja lovat att fixa en nelt ny, mer scrapbookbetonad variant, men så länge så kan det ju få se hyfsat ut ;o)

Att det är hästar med på alla kort utom Tims bild beror på att jag tvingat på hela familjen mitt hästintresse, men eftersom Tim bara är 20 dagar gammal än, så är det inte riktigt rätt att lyfta upp honom i sadeln ännu..
Hästarna på bilderna är från vänster: Hera på min och Peters bilder. (Den berömda hästen som jag fostrade under ett par år, som jag nämnde i föregående inlägg..) Samt Lyster på Lucas kort.
Samtliga finns på Säby Nilsagård hos några bekanta till familjen som har kennel och bedriver fårnäring (alltså de föder upp får och skickar lammen på slakt när de är "lagom stora" så att folk kan få lammstek!) samt har hästarna i jordbruket och lite annat.

Visar ett kort på BARA Hera, för hon är en riktig sötnos tycker jag!

Läste om Bambis son Zack och deras katt, Hera. (Känns knäppt att kalla en katt för Hera för mig, eftersom jag fostrat en häst som heter så, haha) Jag undrar vad det är med katter och små barn. När Lucas var bebis hade jag tre katter; Knasen, Zingo och Lazy. Och Knasen struntade i Lucas, han ville vara ute mest. Lazy sov mest, helst i diskstället. Och Zingo la sig ofelbart i spjälsängen eller vagnen när Lucas var där. Men alltid i fotänden. Och så slickade han Lucas på huvudet så fort han kom åt.

Jag har hållt koll på dagarna, hur gammal Tim är. Men så kom jag på att det behöver jag ju inte! Jag gjorde en räknare istället, så slipper jag räkna på fingrarna.

 

Vi har en schäferhund. Nemo. Lite svår att missa, då han inte är så liten direkt. Ändå verkar det som att graviditet-demensen slagit sig ordentligt på mig.
När jag skulle gå ut med honom igår och låta honom kissa lite, så satte jag på honom kopplet, gick ut i trapphuset, låste dörren, gick ut på gräsmattan och snurrade ett varv. Och undrade för mig själv "Hmm, vad skulle jag göra här nu då?". Kvar uppe i lägenheten sitter Nemo, kopplad och klar. Men följa med ut och kissa fick han inte. Det är överkurs för mig att komma ihåg att ta med hunden som ska kissa, han måste med andra ord börja pottränas för att överleva en dag med mig snart!

Såhär viktiga saker funderar jag på en vanlig onsdagsmorgon...

Ville bara notera den smått historiska händelsen E.B. (Efter Bebis).
Jag vaknade FÖRE Tim. 05.30 vaknade jag, och var knappt ens trött.

Hur kommer det sig att jag vaknar så tidigt den dagen då Lucas inte ska vara på dagis förrän klockan 11, när jag har världens problem att masa mig upp när han ska vara där 09.30? Nu måste jag alltså hålla mig vaken till det är dags att lämna honom, eller ställa klockan och somna om och alltså vara aptrött när det är dags att gå upp och göra oss klara för lämning..

I-landsproblem nu igen, jag vet.. men det är fortfarande störande.

Dagens sista inlägg.. och jag undrar bara, efter att ha kollat på statistiken, som är över 160 besökare just nu (unika).. Var kommer alla ifrån? Jätteskoj vore det att veta, är väldigt nyfiken. Och kommer ni att komma tillbaka?
Ge gärna lite konstruktiv kritik här på bloggen, så kan jag ju förbättra saker om det är något speciellt.

Nu ska jag krypa i säng, det dunkar friskt i min skalle just nu. Har nog mer energi imorgon, gissar jag. Sov gott alla, och tack för besöken, det var roligast idag!

Idag äter vi latmat. Mc Donald's. Men det är sista gången innan vi flyttar som vi äter ute har vi bestämt. Det har blivit rätt mycket utemat sista månaden, och det kostar ju multum.. Så nu är det stopp. Så jag njuter av min Big Tasty (utan jordgubbsshake, för den råkade trötta P åka ifrån..)en sista gång innan vi flyttar. Nyår it is. Tror ni jag (vi) klarar att hålla oss?

Hemma hos oss gäller vissa saker. Nämligen de här:

Jag är inte den som säger att någon är en kass förälder i första taget, men när man gör såhär så tycker jag banne mig att det är dags att försöka använda innanmätet av skallen. Alla föräldrar gör fel då och då, och man kan inte allt per automatik heller, utan man MÅSTE få göra fel för att komma till insikt och kanske testa olika saker för olika barn. Det bara är så, eftersom vi alla är individer.
Men som sagt, det finns gränser. Och när man gör som hon gjort och går fri, då är det något som är allvarligt fel. Jag blir så FÖRBANNAD! Stackars barn säger jag bara.

Jag säger då det. Inte visste jag att jag kände en hjälte så väl. Kolla, kanske är det någon du känner igen?!
Det är ju lite coolt att du också kanske känner antingen den här hjälten, eller någon annan i din närhet som OCKSÅ är en hjälte. Det finns fler än vad man tror, kan jag bara konstatera!

Jag kan bara säga att jag känner ett antal killar som skulle velat vara ihop med Michelle. Haja själv, tjejen får ca 300 orgasmer per dag. Det torde ju vara skoj. I början åtminstone. Måste vara rätt krävande att hålla masken efter ett tag och försöka ha ett vardagsliv, dock. Men det kanske är jag som är lite kräsen bara. Vad vet jag?!
Hur det nu än är, så får hon på en vecka mer orgasmer än vad jag kommer att få på en livstid. Fast jag är inte avundsjuk.

Måste vara jobbigt att svara i telefon när man är mitt uppe i en orgasm.
Tänk själv. "Hallåååååhh, jaaa.. mm.. åh, hej. jodå allt är bra. Sjäääälv.. aaah, själv då?"
Nej tack. Jag vill nog bestämma själv när jag ska få mina orgasmer eller inte. Åtminstone på ett ungefär.

Jag undrar ju lite hur det kommer sig att var man än ringer mellan 14 och 15 på en vardag, så möts man av beskedet "återkom om en halvtimme, så är vederbörande på plats".

När jag sedan ringer en halvtimme senare, så får man samma besked igen. Av samma människa. Ursäkta mig, men det råkar vara så att det är en TIMME, inte en HALVtimme mellan 14.00 och 15.00.
Varför råkar alltid JAG på alla tidsoptimister, jag bara undrar?!

Här spanar Lazy på altanen med vintersolen i ryggen. Kortet togs av mig i Januari 2008.

---

Nej, jag har inte blivit osams med någon. No worries. Men min kissemiss Lazy, eller Lazylus som vi kallade henne (vet inte varför det bara blev så..) har fått gå vidare till nästa nivå.

Hon fick något fel som gjorde att hon bara kräktes mest hela tiden, men det är inte så ovanligt när katter blir äldre, och hon fick dessutom p-piller eftersom hon var ute mycket sedan hon flyttat till mina föräldrar. Det kan också bidra till att hon blev sämre fortare.
Men oavsett skälet till att hon blev sjuk, så slipper hon lida mer nu. Skönt, även om jag såklart inte är glad över att ha blivit av med min raring till katt.
Hon var verkligen one of a kind, botade katträdda, hade min gamla hund Axa som "barnvakt" till sina kattungar, snurrade ett varv för att orientera sig när hon var på väg någonstans.. nu är det slut på det.  Men vi fick åtminstone ha världens mysigaste katt i tio år.

Så sent som igår undrade vi lite över var kontraktet tagit vägen som vi skulle få tillbaka efter att vår nya hyresvärd skrivit under det. Idag kan vi sluta undra. Idag kom det tillbaka påskrivet.

Hurra, nu känns det som vi är på väg igen. Inte blir det sämre av att min pappa har köpt en släpkärra som är stooor och som vi får låna när vi ska flytta, alltså slipper vi en kostnad för hyra av kärra och deadlines när den ska vara tillbaka och sånt. Nice!
Jag har dessutom lämnat in en lapp om överflyttning till ett annat dagis idag. Det är klart att det inte är så skoj att flytta Lucas mellan dagisen, men å andra sidan så blir det ju permanent nu när vi ska bo i radhus. Värsta Svenssons, haha.
Få se nu, vilka Svenssonpoäng har vi?

Så gott som alla, utom städschemat, för vi kör på Fly Lady-metoden..

Hur många poäng har du/ni?

Måste ju konstatera att det går åt rätt håll. Idag har det hunnit komma fler besökare än det gjorde igår. Detta trots att jag bloggat mindre idag än igår. Inte illa. Men jag får fortsätta jobba på om det ska fortsätta åt rätt håll. Vad vill ni att jag skriver mer om?

Kommentera och tipsa mig!!

Jag måste nog lägga den här länken på bloggen så jag inte riskerar att förlora den i en krasch eller något, för mitt minne är inte som det borde efter graviditeten. Varför blir man senil när man fått barn, någon som vet?
I alla fall. Länken går till en bra sida där man kan streama filmer och tv-serier utan att registrera sig och det är gratis. Lots of fun säger jag bara. Nu ska jag kolla om det finns något kul!

Julklappsprat igen.

Lucas önskar sig en del dyrare saker i år. Han börjar komma upp i ålder och vill ju ha lite roligare saker än en bil jämt. Och i år är det hans sista "ensamjul" har vi bestämt. Eller ok, JAG har bestämt det.

Han ska få en jul som innebär att han får mycket saker och det han verkligen vill ha, eftersom att i framtiden kommer han att få dela all uppmärksamhet och alla klappar med Tim. I år är ju lillkillen bara ett par månader och behöver egentligen inga klappar, (fast han kommer ju få några få ändå) men redan nästa år kommer han att uppskatta klappar på ett helt annat sätt.

Förresten, vad tycker NI? Ska man köpa klappar till barn som inte är mer än ett par månader eller ska man lägga de pengarna på de som "har vett att uppskatta dem"?

Kom precis hem, en vetekudde och ett par byxor till Tim rikare.. och hittade en massa kommentarer, det blev en glad överraskning kan jag lova!!
Skoj, och nu blev jag sugen på att scrappa lite, eftersom jag fått en lååång kommentar om just det ämnet. Måste med andra ord sluta skriva det här inlägget och ge mig ut på kommentars-svars-runda, som jag lovade inatt när jag bloggade, och nu är det ju ÄNNU fler dessutom.. *glad*
Tack för ni skriver, det gör ju hela bloggandet väldigt mycket roligare!

I-landsproblem, helt klart. Men såhär är det i alla fall.

Julen börjar närma sig, och tankarna på klappar kommer smygande, men en sak som går bort är "Årets Julklapp", nämligen Yantra-mattan. Spikmattan. Det STÖR mig oerhört att inte en kotte i min familj vill ha en spikmatta, eftersom jag vet hur sköna de är, har en själv. Och Kissie (hon, den osympatiska människan ni vet) har ett samarbete med just Yantra-mattan, så om man beställer en så får man två och en extra present på köpet. Jag älskar såna erbjudanden, och vill gärna utnyttja det (enda gången hennes namn kan ge MIG någonting bra ju) men ingen vill ju ha såna mattor. De "har inte tid att ligga på dem" eller "tror inte de är så bra" eller "tycker det verkar väldigt onödigt" osv.

Varför ska just MIN familj vara så anti? Jag ska banne mig skicka dem på spa, så de lär sig att uppskatta att slappna av lite. Själv skulle jag aldrig sätta min fot på ett spa, då skulle jag väl dö, eftersom jag redan är så avslappnad att jag nästan säckar ihop redan nu när jag är hemma.. men mina föräldrar skulle behöva något sådant.

Jag får fundera om det inte finns någon som kan få en yantramatta ändå. Vill utnyttja Kissies namn till något bra, det känns som "once in a lifetime"..

När jag står och kastar in tvätt i maskinen så kollar jag noga att det bara kommer med jämna par med strumpor. ÄNDÅ så kommer det aldrig ut mer än en av varje par. Äter tvättmaskiner strumpor, möjligen?

Jo, jag kanske borde svara på de som varit gulliga och kommenterat idag *tack alla, jag är jätteglad* men jag är helt slut och vill sova lite mer inatt än jag fick igår natt.

Imorgon måste jag ju trava iväg med Lucas till dagis på förmiddagen, vilket betyder att jag måste kliva upp hyfsat..
Alltså, jag återkommer imorgon med svar till er. Plus min egen lilla variant av min utmaning. För den har ni väl inte glömt?

Nattinatti, tack för idag!

Lucas är med mormor och morfar i huvudstaden och har varit på Monster Jam. Det i sig är ju ett äventyr, men att åka förbi Slottet där Kungen bor väckte också lite tankar tydligen. När jag ringde och hörde var de var på ett ungefär så ropade Lucas i bakgrunden om eld och rök och andra effekter. Sedan blev det totalt tyst, sen kom kommentaren.
"Mormor, sover Kungen nu, det är mörkt i hans slott".
Njaa, halv fem på eftermiddagen tror jag nog att Kungen är vaken, eller vad tror ni?

Fick en bild i ett mail. Tycker den är lite talande. Man anspelar på svininfluensan, såklart. Men jag undrar i mitt stilla sinne, hur kan man få nasse till ett svin, han är ju både snäll och söt och dödlig är nog det minsta han är!

Svininfluensa nej tack.

När man ska ta en macka och hittar två kantbitar i påsen, då kan i alla fall jag fundera.. Brukar det inte vara en limpa i mitten? Vem fasen vill äta skalkar liksom?? Jaha, det kanske var fler som inte ville äta skalkarna okej.. Hur kommer det sig då att det alltid är JAG som slänger dem?

Jag vet att det är ganska populärt att utmana varandra på saker på nätet. Då och då antar jag en utmaning, så det skulle vara skoj om någon eller några vågar sig på min utmaning.

Uppgiften:
Blogga om ett givet ämne, minst sex rader ska inlägget vara. Ämnet är BARNUPPFOSTRAN. Ett ganska brett ämne, så det borde inte vara SÅ svårt. Eller?
Kommentera här när du skrivit ditt inlägg, och länka gärna hit i inlägget så att andra kan läsa alla de inlägg som skrivs i ämnet.

Lycka till!

När jag skulle flytta i augusti 2008 så visste jag att det skulle bli drygt. Det fanns så oerhört mycket saker, och så väldigt lite plats. Att Lucas hade en väldig massa saker som han inte behövde eller ens tittade åt var nog inget unikt, men det var ju sånt han KUNDE TÄNKAS börja leka med endera dagen. Eller något.
Jag resonerade som de flesta andra när det kommer till rensning och röjande. "Bra att ha".

Men så hittade jag Skrubba. Ett forum där man avhandlar städning och rensning samt lite röjande. Men även en del tekniker som skapats av en flygande dam i USA. Marla. Eller Fly Lady som hon kallas.
Det kan verka knasigt, men hon förespråkar att man ska städa ungefär en kvart åt gången. Sätta en timer på 15 minuter, sen fokusera. Jag tyckte det lät dödslöjligt, vad hinner man på en kvart liksom?
Jag valde dock att testa att göra en så kallad decluttering på 15 minuter, och det här är bildbeviset på hur mycket man hinner på en kvart:

Jag vet inte, men jag tror att de flesta kan få bättre ordning i sina hem med hjälp av de tekniker som Fly Lady förespråkar. Man får ju inte rörigt på en dag, så att förvänta sig att få fint på en dag är knappast realistiskt det heller.. Lite i taget är nog mer realistiskt, och lär man sig att även en liten insats är ett steg närmare ett fint hem så känns det inte lika stressande. Åtminstone var det så för mig.

Läste just Egoinas Mammas blogg, jag ligger lite efter där. Men det verkar som att hon gör som de flesta och lever på hoppet. Själv har jag då turen att inte behöva förlita mig på inbrottstjuvar, jag får snarare värja mig, hehe.

Nä det kanske inte finns ett ord som heter så, men jag upplevde det just i alla fall.

P hällde upp Cola i ett glas i köket, och så kom han smygandet och frågade om jag ville ha jag med.

Klart jag ville, nu är jag ju inte gravid längre, så nu gillar jag ju Cola igen!

Det är så gulligt att han fortfarande bryr sig om att jag kanske också vill ha saker, och inte bara tänker på sig själv..

Jag måste ju bara konstatera att det är lite av en nostalgitripp att jag får uppleva känslan av min glans dagar igen. Någonstans mellan 16 och 20 års ålder så var det sällan jag la mig innan tio på förmiddagen, dagen efter jag lämnat hemmet.
Då hade jag som regel festat hela natten och förmiddagen innan jag la mig för att sova ett par tre timmar. Och faktiskt, jag klarade mig utmärkt på de där få timmarna, det enda som hände var att jag var lite seg en stund när jag klev upp. Baksmälla fanns aldrig på världskartan.

Numera återupplever jag alltså det tillståndet med att bara sova några få timmar. Men tyvärr beror det inte på att jag festat natten lång, utan snarare på att jag inte kunde sova. När jag höll på att somna vid femtiden i morse, då började Tim, vår tvåveckors lillkille, att gnälla och ville få mat och ny blöja. Sen var det stirra i taket som gällde, och jollra lite lagom. Hans mamma fick vackert finna sig i att det var en stund till i vaket tillstånd som gällde.


Klockan halv tio plingade det på dörren, en ganska ovanlig företeelse här, och mina föräldrar kom och hämtade Lucas, femåringen, för att åka till Monster Jam i Globen. En heldag för honom. Men först kaffe till koffeinisterna och mat till barn och djur. Att jag hasade runt i nattlinne och med håret åt alla håll är de ju vana vid, tack och lov.
Sen bar det iväg, och egentligen borde väl jag och P städa och packa om lite lådor som bara är halvfulla, för att maximera kapaciteten i förrådet inför den stundande flytten, men allvarligt.. ORKA!

Istället sjönk vi ner framför varsin dator och softar. Ungefär som när jag var mellan 16 och 20, och hade vaknat efter en festnatt. Som sagt, det är skönt att man kan återuppliva lite minnen. För det känns som att det var såhär det var..

Som jag skrev inatt när jag inte kunde sova, så har jag kommit tillbaka till scrapparlusten verkar det som.
För att mjukstarta så har jag gjort ett skrivbordsunderlägg som jag lägger ut här, det kostar ingenting, och det är bara att lägga in ett foto så är det klart att användas sedan, man kan också dekorera mer om så önskas. Jag har sparat allt jag tillverkade för att göra bakgrunden som separata filer, så papper, metallnoshörning, rikrakband, rosett, kromad ram och en bonusram med blommor finns inkluderat i zipfilen som du kan hämta här!

Såhär ser skrivbordsbilden ut:

Exemplet visar hur mitt skrivbord kommer att se ut några veckor framöver :o)

 

Vill du ha BARA skrivbordsbakgrunden utan allt annat och utan möjlighet att ändra i lagren, så kan du ladda ner den här. Observera att bilden på 4shared kan se konstig ut, men det är inget att bry sig om, den ser ut som på bilden här ovanför.

Vill någon ha en annan färgkombination eller liknande så är det fritt fram att kommentera så ska jag försöka göra det jag kan för att hjälpa den som vill.

När jag hörde talas om Kissie (Alexandra Nilsson) första gången, så var det första jag tänkte på att det måste vara en gullig blogg med lite rosa-moln-känsla. Jo tjena. Första gången jag läste något på hennes blogg, så var det långt ifrån rosa moln. Hon konstaterade då att hon hatade mammor och att hon stör sig på en massa olika kategorier av människor, av diverse anledningar. Inspirerande!

Jag undrar ju helt allvarligt hur man resonerar när man tar sig ett alias som "Kissie" när man är så totalt omysig och osympatisk som hon är i sin blogg? Kan man kalla det för falsk marknadsföring? Jag är beredd att tycka det..

Numera kollar jag bara någon gång i veckan på hennes blogg, och då mest för att se vad hon kommit på för provocerande den här veckan. För allvarligt talat så tycker jag att det är lite av en förolämpning att hon får titeln Sveriges Största Blogg, dels för att hon bygger sin framgång på elakheter och provokationer, och dels för att jag anser att ska man blogga och faktiskt tjäna något på det (pengar och/eller framgång) så borde man åtminstone kunna kräva att bloggen inte innehåller stavfel i var och varannan mening, det borde väl kunna ses som en "service" för läsarna?

Nåja, det är ju ett bevis på att vem som helst kan lyckas. Jag antar att det är det positiva i det hela, att det inger lite hopp till svenssons som mig :o)

Det var evigheter sedan. Verkligen jättelänge sen jag scrappade. Inspirationen har bara inte funnits, men vips så råkade jag kolla lite på mina gamla favoritsidor idag, och slogs av en liten saknad, så det blev till att sätta sig och leka lite igen. Här är mitt första alster på minst ett halvår!

Kortet togs för nästan ett år sedan när jag var och provred den här hästen. Lucas, min äldsta son, älskar också hästar, och ledde henne åt mig och red han också en stund efter att kortet togs. Det var smällkallt och snöigt, och mörknade fort, det är det som inspirerade mig till färgvalet på allt som finns på layouten. Jag har själv gjort allt som syns på bilden, en gång i tiden sålde jag digitala scrapbookingkit på nätet nämligen. Men så försvann då inspirationen. Jag har kvar en stående inbjudan att sälja hos min onlinevän Leaonna.. vi får se hur det blir.

Jag funderar på om jag ska lägga upp små freebies, gratis digitala scrapbookingsaker som jag gjort, här ibland. Vill någon ha? Kommentera gärna och berätta vad och vilka färger i så fall!

 

Ett inslag som jag tänkte försöka göra lite stående här i bloggen är Minnesbilden. Jag är en person som älskar att fotografera eller att regissera någon till att ta kort som jag vill ha dem om jag själv ska vara på kortet (sällsynt dock) och har flera hundra mappar med foton.
Jag kommer att visa några av dem här, med en kort text om vad det är jag minns med just den bilden. Först ut är den minnesbild som jag gillar bäst från December 2008.

Jag & Hera i hagen December 2008

 

---

 

Här är ett kort på mig och Hera, en häst som jag ridit och kört in och hanterat redan när hon var busig ettåring. Numera är hon premierad till Diplomsto och en ganska sansad dam, om än med egen vilja.

Hon älskar att kela i hagen och är väldigt mysig att ha att göra med, men sån var hon inte i början. Då var det mer en ångvält än en häst! Fullt ös och spring i benen, samt ingen som ens försökt att visa vem som bestämde.. Ingen bra kombination.

Så jag fick ta tag i henne och lära henne lite sans och hyfs, men idag är hon också en himla trevlig häst, något som jag tror skiner igenom på den här bilden av oss i vinterhagen.

Kortet togs av Peter på order av mig :o)

Vi får när vi flyttar betala dubbla hyror i två månader. Detta pga att hyresbolaget vi flyttar in hos inte är så rappa när det gäller att administrera sina lägenheter, så från det att vi sökte lägenheten till dess att vi gick på visning och slutligen skrev på papper, så gick det ca sex veckor. I annonsen stod inflyttning första Januari 2010, men det var okej tyckte vi, då. Nu var det ju lite segare än väntat det där bolaget, så nu står vi där med en massa tusenlappar som bara fladdrar iväg. Men jag är glad ändå.
Vi får ju världens läge!

När vi flyttar så behöver vi inte stressa och slänga in allt på en gång, utan vi kan helt enkelt flytta det stora med lite assistans och slököra över resten lite "pö om pö" när det passar, när vi har plockar upp alla lådor vi tagit dit så åker vi och hämtar nya. Och slipper en massa skräp, plus att det är skönt att slippa flyttstäda samtidigt som vi ska flytta. Så jo, jag tycker nästan att det är okej ändå. Visst hade det varit roligare att göra något annat för pengarna, men vafasen, det är ju en engångsföreteelse.
Jag värderar min mentala hälsa (=att inte stressa röven av mig) till de där tio tusen. Men det är ju JAG det!

Jag vårdar hellre min relation än min plånbok i flytt-tider!

Första Januari 2010. För de flesta är det en förändringarnas dag, nyårslöften har avgetts och ska nu hållas. Många ser det som en ny början. Men inte alla förändrar livet så mycket som vi gör den här dagen.
Vi ska nämligen flytta. Inte så långt, men ändå, en förändring blir det. Till det bättre, ska tilläggas. Visserligen får äldsta sonen byta dagis, men å andra sidan så får vi plats med alla våra saker och pojkarna får varsitt rum. Till och med den största killen får ett eget litet space där vi gör kontor med alla våra datorer.
Jag längtar. Inte efter att packa och packa upp, inte ens efter att flyttstäda. Men efter att få bo bra och veta att man kan bo kvar, äntligen. (Detta är vår tredje flytt på drygt ett år..)

Vi har en hund. Nemo. Schäfer. Och vid åtta års ålder är han väl vad man brukar kalla för rumsren, dvs han gör behoven ute, inte inne. Men jag skulle nästan föredra att han gjorde dem inomhus, det skulle vara praktiskt tycker jag. Fast till den här nivån kommer han väl aldrig..