Daxis

Måndag den 18 Januari 2010
Plats:
Skrivbordet i sovrummet i vårt radhus.
Humör: Ganska så neutral tror jag.
Tidigare idag: Jesper från hyresbolaget var här och kollade. Vi FÅR nya köksluckor, är hans spontana tanke när han såg dem. Bättre att satsa lite ordentligt på renoveringen när man ändå är igång och slippa göra något på många år, än att smådutta lite var tredje år kanske. Sund inställning. Och trevlig kille!
Sugen på:
Vet inte, är hungrig.. banan skulle varit gott. Eller choklad. Något som får upp energinivån lite.
Glad över: Att det verkar som att Lucas inte är alldeles utsjasad efter den första långa dagen på dagis.
Arg på: Att jag glömde påpeka en sak när Jesper var här. Ingen katastrof, men störigt.
Bäst idag: Vet inte, att jag kan komma åt blogg.se igen kanske?!
Sämst idag: Att det belv mörkt så FORT! Vill ha vår nu ju!


Snodde en lista

Jag är en sucker på listor, och eftersom jag fått lite pikar att jag skriver om ungefär allt UTOM mig själv, så kommer den lägligt :o) Jag hittade den hos Mazlin. Hälsa på henne vetja!

-->Den här listan får ersätta min "Daxis" idag eftersom den här är så mycket mer ingående :o) <--



Alkohol: Cider..möjligen mousserande vin. Har druckit alldeles för mycket alkohol för flera år sedan, så jag tycker inte det är gott längre. Får jag det till mat så kräks jag nog, äckligast i världen att kombinera alkohol och mat, fy faaaan!


Allergi: Njä. Bin. Svullnar upp ordentligt.


Armhävningar: HAhahahaa. It ain't happening!


Blyg: Njaaa.. alltså, jag är inte BLYG, men jag är rätt bra på att lyssnal, så det blir ofta så att jag gör det först och främst. Men jag är nog mer frispråkig och gåpåig på nätet än IRL. På gott och ont. Jag har ju samma åsikter, men jag ger mer uttryck för dem i text än verbalt. Har hänt att jag mailat någon jag varit osams med istället för att ringa.


Beroende av: Beror på vad man definierar som beroende. Jag gör listor på allt. Jag älskar choklad och cola och apelsinjuice. Men jag dör inte utan det..


Betyg: Hade en etta i idrott för jag skolkade på varenda lektion, annars hade jag trea i det mesta, femma i engelska och svenska samt i djurvård och musik och hemkunskap. Fyra i matte och NO har jag för mig. På komvux hade jag Vg och MVG rakt igenom, MVG var i filosofi, pedagogiskt ledarskap och psykologi samt rättskunskap.


Blir glad av att: Rida och vara i stall. Lära känna trevliga människor. Få bekräftelse. Lyckas med något svårt.


Bor: I Sveriges Närmaste Stad i ett radhus på fem rum o kök. Det är ett av stadens finare områden allmänt sett.


Dagbok: Ville skriva som liten, hade flera stycken, men vågade inte i rädsla att mamma skulle hitta den, haha. Idag bloggar jag ju, är väl lite som en slags dagbok.


Djur: Har haft så gott som allt känns det som. Rabblar: Inklusive kattungar som sålts har jag haft över 20 katter. Fem hundar. (Schäfrar samtliga) Två kaniner. Åtta marsvin. Två hamstrar. Ett antal fiskar. tre vandrande pinnar (väldigt stimulerande husdjur..not!) Tre undulater. En chinchilla. Två vattensköldpaddor. Två hästar. (Fodervärd. Och ett antal som jag fostrat och varit ensam ansvarig för medan någon annan betalt allting.) Plus X antal dammråttor. Dock inga silverfiskar ;o)

Drömmar: Är nog för realistisk för att sväva ut i drömmar. Försöker leva i nuet eftersom jag känner att det är viktigt att vara närvarande istället för att dörmma sig bort och på så vis slösa värdefull tid med nära och kära. På nätterna drömmer jag inte så ofta heller, vad jag minns alltså.

Dåliga sidor: Skrev om det rätt nyligen, men jag har många kassa sidor. Jag är nog förbannat jobbig om du blir osams med mig. Jag är lat som gud vet vad. Jag överlåter gärna saker på andra, och sen när de inte fått ett perfekt resultat så gnäller jag på dem. (T ex när jag ber Peter att städa och det ligger grus kvar i något hörn, då jäklar då får han veta det!! ) Jag är nog rätt svår att leva med. Men det är å andra sidan svårt att hitta någon mer lojal och omtänksam människa än mig när man väl lärt sig hur jag funkar sägs det så det väger väl upp lite kanske.

Ekonomi: Jag köper ALLTING kontant. Hatar kort och att skaffa sig lån och krediter är nyckelt till förfall enligt mig. Varför inte spara ihop 10 000 till en hyfsad platt-tv istället för att köpa den på avbetalning och få betala ränta och avgifter så att man betalar för en och en halv tv istället? Begriper mig inte på sånt. I nödfall eller om man har pengar på väg in så kan jag förstå att man tar en tillfällig kredit, men det är undantagsfall för mig/oss.

Familj: Lucas 5 år med en före detta sambo. Tim 2,5 månad med Peter som jag är tillsammans med nu. Plus schäferhunden Nemo åtta år och katten Zita som blir två år.

Favoritdryck: Allt som är kallt. Utom mjölk och soya/risprodukter. HATAR Kaffe och the. Inte lätt att ha mig på fika, haha. Jag och barnen sörplar saft.

Festar: Inte nu för tiden. Festade typ alltid (3-5 ggr/vecka minst) mellan 16 och 22 års ålder så jag fick liksom nog..

Flyttat: 22 gånger. (WOW jag blev förvånad själv) Det har blivit några flyttar, på grund av att jag jobbat med hästar och då måste man flytta! Plus att jag utbildade mig i Årjäng.

Fobi: Höjdrädd, avskyr spindlar/kryp

Foto: Jag ser mig som fotograf, inte som modell

Född: 1979

Gillar: Jag gillar nog det mesta, och de flesta. Åtminstone tills jag fått klart för mig att det finns skäl att INTE gilla den eller det..

Graviditet: Båda var hemska. Eftersom jag aldrig velat ha barn så var jag inte särskilt glad åtminstone första gången, eftersom jag då levde med en oansvarig och egotrippad kille. Nu är det ju bättre på den fronten, tack och lov. Red till slutet av åttonde månaden med Lucas, och fick visserligen foglossning, men överkomligt. Med Tim var det inte TAL om att rida. Jag var ett kolli som blev omsprunget av rullatortanter och krypande bebisar.

Gråter: Det händer väl, men det är inte så ofta


Gör dagligen: Går på toa, byter blöja på Tim, säger godnatt till Lucas. Och tusen andra saker.

Hatar: Folk som gett mig en regelrätt anledning att hata dem. Jag har två i åtanke. Annars är jag inte typen som hatar, jag tror på kommunikation. Det mesta kan lösas med tid och tålamod och framför allt VILJA. Kan man inte lösa saker så lämnar jag hellre personen eller saken åt sitt öde. Då är inte jag rätt person att vara inblandad.

Hypokondriker: Nä, min moster är det och det har avskräckt mig. Jag avskyr att vara sjuk och letar helst inte efter symptom. Snarare ignorerar jag befintliga symptom!

Imponeras av: Jag är lite imponerad över att jag och Lucas ens lever idag, med tanke på hur många dödshot vi haft på oss under en period. När folk till och med skulle få betalt för att döda oss. Ändå sitter vi här, högst levande. I övrigt imponeras jag av alla människor som är starka nog att glömma, förlåta och gå vidare i olika situationer. Man är bevisligen mycket starkare än man någonsin kan ana.

Intressen: Hästar & ridsport. Fotografering och digital scrapbooking. Djur. Läsa. Skriva/blogga. Diskutera. Se på film/tv och att lära känna nya människor samt vårda relationer jag redan har genom att t ex ta en fika, chatta eller göra något annat tillsammans.

Jobb: När jag jobbat så har det främst varit med hästar som hästskötare/beridare eller ridinstruktör. Jag har också ansvarat för en zooaffär, jobbat i kiosk/grill och pizzeria, delat tidningar och varit personlig assistent och jobbat på äldreboende.

Kaffe: Om du vill se mig kräkas, så...

Kamera: Canon EOS 1000D plus lite objektiv och filter. Minns inte vad de heter, är rätt ny på sånt.

Kläder: Allt som inte sitter åt någonstans. Bortsett från ridbyxor. Annars ska det helst fladdra, haha

Kompisar: Hellre få och nära än många och ytliga.

Länder jag besökt: Sverige såklart. Norge (eftersom jag bodde bara två mil från norska gränsen under två år). Belgien (hästjobb).

Längd: 1,68 cm över havet

Mobil: Vilken av dem? Har en nokia o två samsung, just nu har jag krupp på samtliga.

Motto: "Det som inte dödar, det härdar". Eller "Hellre en ärlig fiende än en falsk vän"

Musik: Vadå musik, sånt har jag lagt ner samtidigt som jag slutade festa. Men jag lyssnar enligt Peter på tråkig mainstream-musik. Typ rockballader och dancelåtar och lite pudelrock, haha

Musikalisk: Hade ju iofs femma i musik, men vad jag gjorde som var så bra vet jag inte. Kan sjunga, men vägrar göra det så någon hör.

Märkeskläder: Inte om de inte är det skönaste alternativet samt har en vettig prislapp. Våga vägra märke säger jag bara. Det duger skitbra med annat också, jag kan göra VÄLDIGT mycket roligare saker för mina pengar än handla kläder. Tro mig! (Tråkigaste som finns att handla kläder, smink osv.)

Naglar: Jadå. en på varje finger och en på varje tå. Ofta blir de lite långa på fingrarna eftersom jag aldrig kommer ihåg att klippa dem innan någon går av.

Politik: Vägrar yttra mig. Tycker ingenting, gnäller inte och bryr mig inte.

Rakning: Aldrig i livet. Ingenstans. Det lämnar jag till andra. Orka hålla på!

Rädslor: Jag har nog slutat vara regelrätt rädd sedan jag stod under konstant hot under väldigt lång tid (ÅR) däremot ogillar jag tanken på att det finns pedofiler, våldsmän och andra liknande människor. Men det kan man liksom inte skydda sig emot, händer det så händer det. Lika med sjukdomar. Jag har slutat måla fan på väggen.

Saknar: Skulle nog säga att jag saknar att vara den jag var för ungefär tio år sedan. Inte alla aspekter, men jag tror att jag kan upplevas som ganska bitter och tråkig nu eftersom jag tappade tron på människor så totalt när vi stod under konstant hot osv. Jag skulle vilja vara den där spontana, glada och positiva människan som jag en gång var. Det skulle vara kul att låta Peter träffa den människan.

Samlar: Vet inte, schäferhundar och hästar? I porslin alltså. Men jag har gjort mig av med mycket. Vill samla nallar i porslin och giraffer nu tror jag. Någon som vill bidra? Har några nallar redan och en giraff i trä, nästan en meter hög!

Sjukdomar: Nä jag är nog frisk såvitt jag vet. Sjuk är bara jobbigt att vara.

Ska göras: Närmaste planen/projektet: komma i ordning efter flytten samt städa ur lägenheten vi bodde i.

Smeknamn: Rätt tråkiga. Jess, Jessie, och så Marinas fina smeknamn på mig sedan en övernattning när jag bodde i Årjäng och var jätteförkyld: Signorina Vääs. (Tack så jävla mycket, du snarkade MER än mig!)

Sol: Vårsol ja. Sommarsol okej upp till 25 grader. Sen kan den gå och lägga sig!

Sover: Väldigt konstigt. Verkar som jag går på Australientid. När alla andra är vakna då vill jag sova och vice versa.

Talang: Ingen aning. Att medla mellan två stridande parter? I alla fall är det något jag fått göra en hel del.

Telefonbok:I mobilerna ja, inte annars.

Tränar fysiskt: Kånkar på en bebis hela dagarna och jagar femåringen samtidigt som jag har dragkamp med hunden. Annars rider jag när jag hinner.

Tränar psykiskt: Nädu. Sånt är ingenting för mig, jag är smart nog som det är!

Utbildning: Utbildad till Hästskötare/djurvårdare. Har läst in en massa ämnen som förberedelse att bli fritidspedagog eller socionom. Men orkar inte plugga mer. Man behöver ingen utbildning för att vara mamma!

Vikt: Mindre än när jag väntade Tim, vilket är positivt. Mer än jag behöver, vilket är negativt. Sen får man tolka fritt.

Äcklas av: När någon kräks. Allt som har med läkaryrket att göra (kroppsvätskor och detaljerade anatomiska bilder får MIG att kräkas)

Äter: Det som finns hemma. Mat eller frukt oftast. Men en o annan chokladkaka blir det allt med..

Önskar: Att jag fick sova när jag ville utan avbrott. UTAN att känna att jag halkade efter på en massa fronter.

 


Skulle ni kunna?


Vem kan vilja den här lilla killen något ont?


25 oktober 2005. Dagen som förändrade mitt liv.
Jag vaknade av att telefonen ringde, och hämtade upp Lucas ur sängen på samma gång som jag gick för att svara. När jag svarade så var det en person som jag kände till ytligt från en jobbrelaterad situation. Vi hade dock inte hörts av på flera månader, eftersom jag ansåg att jag inte behövde ha mer med honom att göra.
Nu berättade han att han stod utanför min lägenhet (som låg på bottenvåningen i huset, man kunde klättra in på balkongen utan att ens anstränga sig) i en taxi, och så hade han gjort några timmar visade det sig i efterhand. Mina grannar hade sett en taxi med texten "Taxi Stockholm" stå där ute sedan femtiden på morgonen.

Han krävde att få komma in. Annars skulle han hitta ett sätt att ta sig in ändå. Så jag släppte in honom, och med honom kom taxichauffören också.
Jag höll i Lucas, och blev föst in i köket, ner på en stol. Han skickade ut taxichauffören till taxin efter öl, och när taxikillen gick ut, plockade han fram en pistol och berättade med ett flin att nu skulle jag förklara för honom varför i helvete jag trodde att jag kunde leka med honom?
Jag fattade ingenting, satt tyst. Han upprepade, och sträckte sig sedan över bordet och smekte min kind. Jag rös av obehag, men vågade knappast säga något.
Han kallade mig sin lilla prinsessa, och vände på huvudet när taxikillen kom tillbaka in i lägenheten.

Han skickade in taxikillen till vardagsrummet medan han fortsatte att med låg, väsande röst berätta för mig att jag hade gjort honom förbannad när jag tackade nej till hans (enligt honom) fantastiska erbjudande några månader tidigare. Nu skulle jag få betala för det.
Ville jag skjutas först eller sist, jag var ju trots allt hans lilla prinsessa, så det valet kunde jag få. Han tittade på Lucas med och klappade honom på kinden och log igen. Jag kände hur jag nästan kräktes. Han petade på min son. Jag minns att jag tänkte att det var ju väldigt typiskt att jag, som annars alltid hade eller fick besök, inte hade någon hos mig och ingen var på ingång heller. Lagen om alltings jävlighet.

Han fortsatte med sitt svamlande, och till sist sa jag att "För fan, sluta tjafsa, ska du ha ihjäl mig eller oss så gör det någon gång, jag har fan bättre saker för mig än att sitta här, Lucas behöver ny blöja!"
Han kom av sig totalt, jag reste mig och gick in i Lucas rum och la honom på skötbordet för att byta hans blöja, precis som jag sagt. Efter kom Han, med pistolen i högsta hugg. Han tog mig i håret och höll hårt. Nu var han arg. Nu skulle jag ringa min bank och kolla mina konton. Sen skulle taxikillen hämta ut de pengar som fanns att ta ut, och sen skulle han ta med sig dem, och de skulle åka till Stockholm för att "hämta varor" som jag skulle sälja vidare. Plötsligt var jag hans medarbetare. Och prinsessa.
Jag vände på mig, och fick pistolen rakt i bröstbenet. Jag såg på honom med ilsken blick, men gick och ringde min bank. Gav sen kortet och koden till taxikillen, som såg rädd ut. Han kom tillbaka efter en halvtimme ungefär, och under tiden fick jag ytterligare frågor om hur jag ville dö, om det skulle vara hemskt att se min son våldtas, om han kanske skulle våldta oss båda, och om vi skulle åka till Riga tillsammans för att gifta oss innan jag dog, så att han kunde få vårdnaden om min son om han lät honom leva. Dessutom uttryckte han önskemål om att få ta med min katt eftersom han var så "cool". Han låg och sov, så vad som var så coolt vet jag inte.

Jag sa inte mycket under den här tiden, min enda tanke var att få iväg dem. Att dra. Att på något vis försvinna. När pengarna kom så fick jag dem, och tvingades snabbt att ge dem vidare till honom.
Men så var han plötsligt akut tvungen att köpa sprit. Och så ringde någon och ville ha dit honom. Till Stockholm.
Jag såg honom gå, sakta och tveksamt, mot min ytterdörr.
Han vände sig i dörrhålet, log skevt och sa "hejdå sessan, jag kommer lite senare med varor. Stanna hemma. Jag kommer snart. Och är du inte här då, så dödar jag er båda när jag hittar er. Och du VET att jag hittar dig. Er. Visst? Puss på dig så länge.."
Sen var de borta.

Jag försvann efter den dagen. Jag flyttade. Fick skyddad identitet. Flyttade mellan skyddade boenden med min son. Bytte förnamn. Och så har det varit sen dess till nu. Många turer, med rättegångar, advokater, skadestånd och kronofogde och gud vet allt. Han fick sitt straff. Det varade i ett par år. Mitt straff varar för all framtid. tack så mycket.

Hade DU kunnat sikta med ett laddat vapen (fick se kulorna flera gånger) på en tiomånaders bebis?

 



Lite om mig-layout

Nu var det ett tag sen som jag scrappade något. Men nu har jag gjort ett försök igen ;o) Tyvärr är det ju så att jag hellre är bakom kameran än framför den, så jag har inte så många kort på mig själv, utan mest på alla andra. Men jag hittade ett kort, och så skrev jag lite om mig själv också. Eftersom att jag vet att några efterfrågat mer om MIG.


Papper, blommor, häftklamrar och allt annat är sånt som jag gjort till kit jag sålt i olika onlineaffärer för länge sen. Tyvärr säljer jag inte längre, men jag har möjlighet att göra det framöver om jag vill. Ska bara hitta inspirationen :o/ inte det lättaste.


Egoistiskt ska det vara

Jag har fått lite kritik som jag gärna tar åt mig av, och som jag redan nu planerar att rätta till.
En medlem på Familjeliv påpekade nämligen att jag inte har några bilder på mig själv på bloggen, på MIN blogg finns inga kort på MIG. Hur avigt är inte det?!
Jo, jag håller med. Och bara för det så har jag skapat en kategori som heter Ego, där jag lägger fakta om mig och bilder på mig. Jag har inte så många, eftersom jag avskyr att vara med på kort. Men några finns. Till att börja med så finns det ett kort på mig och Hera under Minnesbilden-kategorin. Det första inlägget där.
Alltid något :o)

Postar mer i den kategorin under veckan. Tog lite kort på mig i helgen nämligen. Måste bara fixa dem först..

Ett kort på mig & Hera sommaren 2008, inte samma som det jag nämnde.. men ändå. Hittade det nyss.





RSS 2.0