Jag erkänner!

Jag sitter och läser Lady Dahmers blogg, som jag tidigare berättat. Nu har jag kommit till ett inlägg som avhandlar att man vill ha barn som är en av varje, alltså en kille och en tjej. LD hävdar att det är ju faktiskt en av varje oavsett kön, eftersom alla barn är individer. Och det är ju sant, absolut.

Men jag hade ÄNDÅ tyckt att det var roligare att ha en tjej också, även om Tim är perfekt som han är. Mitt skäl? Jag vill köpa saker som är gulliga. Visst Lucas har gillat rosa och lila och röda saker, men jag vill inte ha en son som är utmobbad på grund av att han kommer till dagis med Hello Kitty på sakerna/kläderna. Sorry. Så det går bort. Tyvärr.

DÄRFÖR ville jag ha en tjej. Men det blev en Tim, och det funkar det med. Fler blir det ju som bekant inte. Någonsin. Men jag är inte missnöjd!
Ville bara berätta att jag erkänner att jag ville ha en tjej också. Så alla vet.. *ler*

Trygghetsnarkoman?

Jag tror inte någon kan beskylla mig för att vara trygghetsnarkoman. Visst kommer vi att skaffa trappgrindar när det börjar bli krypdags för Tim. Något annat vore korkat. Men jag kommer inte att sätta fast några bokhyllor i väggarna. Jag kommer inte att sätta en massa klämskydd på skåp och lådor. För jag anser att saker som dessa kan aldrig ersätta bra föräldraskap. Snarare ger de en falsk trygghet.

Man TROR
att hyllorna är säkrade, och visst det sitter nog där det sitter. Men det gör det ju knappast mer okej att klättra? Och man tror att lådor och skåp inte kan öppnas av små barn. Fel. Dels lär de sig snart att öppna skåp och lådor trots spärrarna. Och dels är det bättre att lära dem att det inte är tillåtet att springa i lådor och skåp när man inte ska ha något, och när man ska ha något så är mamma eller pappa med och hämtar det.
Funkade utmärkt på Lucas, och för så gott som alla i min släkt som haft barn. Jag vet nog bara en som haft sådana skydd med sina småbarn, och ända upp i sexårsåldern klättrades det på hyllor och slets i skåp, så jag kan tycka att det hade motsatt verkan. Eller så var det otur, vad vet jag?

Jag tror i vilket fall som helst att alla dessa säkerhetsanordningar som vi omger oss med i dagens samhälle, de invaggar oss i falsk trygghet som gör att vi kanske gör saker som vi normalt sett inte skulle gjort om vi inte haft dessa skydd.

  • Någon som har ridhjälm och skyddsväst hoppar ett hinder som de kanske inte skulle vågat sig på utan dessa skydd. Och faller. Att hästen måste vara tränad för uppgiften var inte lika viktigt, man hade ju skydd.
  • Någon som har barnen ordentligt bältade och med bästa barnstolarna på marknaden, ökar farten mer än den skulle gjort utan dessa åtgärder vidtagna.
  • Någon som satt fast sina bokhyllor lämnar ettåringen ensam i ett rum för att höra vad någon säger i telefon.
  • Någon med tre brandvarnare i huset lämnar ett ljus tänt när den går ut och röker, för den räknar med att inget kan hända.

Något KAN hända. Även om man skyddar sig. Därmed inte sagt att man inte SKA skydda sig i den mån man kan. Men man ska vara försiktig OCKSÅ och inte förlita sig totalt på att man har skydd.
Detta verkar vara något som inte så många tänkt på. Är det verkligen bara jag som är så smart? *ler*

Jag (hjärta) barnvakt

Barnvakt är toppen. Även om det råkar vara en spädis. Särskilt om det är en spädis, skulle jag nog säga. För hur mycket jobb är det för barnvakten att ha hand om en spädis som mest bara sover och äter och behöver en ny blöja ibland?

Det är FEL att ha barnvakt till spädisar säger man på Familjeliv. De ska vara hos mamma. Pappa är en typisk BARNVAKT. Han är inte pappa, han är någon som man låter ha hand om barnet när man själv inte orkar. På nåd.
Hur fasen resonerar man när man säger så? Det låter oerhört nedvärderande om jag får ha en åsikt. Jag ser på Peter som Tims Pappa inte som Tims Barnvakt. Eller är jag konstig nu?


Tim med sin "barnvakt" Eller PAPPA som jag kallar honom..

Ångervecka på barn?



Urklippt från Aftonbladets artikel

Läste just om ett par som adopterat en pojke som visade sig ha psykiska störningar, han satte eld på papperskorgar, dödade husdjur och ljög konstant, för att nämna något.
Eftersom han var adopterad så vill hans adoptivföräldrar nu lämna tillbaka honom eftersom inga disciplinära åtgärder fungerar.

Jag bara frågar: Vilken förälder har det privilegiet? Det är inte så att man kan stoppa tillbaka ungen för att den "blev fel" dvs inte blev som man önskat sig.
Så varför ska folk som adopterat ett barn få den fördelen? Än så länge har man fått ett nej, och det är bra enligt mig.

Visst fasen kan det vara ett mindre helvete att ha barn som har såna saker för sig i tid och otid, men då får man väl ta tjuren vid hornen och skaffa hjälp utifrån för att komma tillrätta med hans beteende, istället för att vilja lämna tillbaka honom borde man väl i så fall engagera sig ännu mer i honom? Nä men det är ju jobbigt, så vi returnerar killen istället och skaffar oss en snäll unge istället. Snacka om att sticka huvudet i sanden och inte vilja ta till sig problemet. Det här gör mig arg!

Julgodis-ett måste!

Jag kom att tänka på en sak. Nu till jul borde det vara naturligt att barnen får äta godis. Det hör ju till själva julen, gör det inte det? Har inte så gott som alla kokat knäck och ischoklad som små?
Själv skulle jag inte tycka att det kändes som jul om det inte fanns en massa godis och läsk att äta och dricka, knäck och ischoklad liksom pepparkakor och julmust är ju så juligt man kan få det. Mintkyssar, polkagriskola och en del annat smaskigt SKA det ju finnas tycker jag. Okej att man vill vara hälsosam. Okej att det är skadligt med socker/salt. Men någon gång måste man ju få äta lite godis. Eller måste man inte det?

Vad tycker ni? Jag själv kan ju säga att jag skulle hellre slopa både skinka, gröt och jansson än julgodiset. Helt klart.


Jul? Inte utan min knäck!

Måste man tycka lika som alla andra då?

Ojdå. Jag har visst nominerats till Veckans Blogg hos Beckahbitch. Av Geshiia. Det var mer än vad jag visste, innan jag gick in och kollade efter att ha fått en kommentar om att jag var en av de nominerade. Tack, Geshiia, för nomineringen. Det komiska var nog dock formuleringen i nomineringens text:

"Tremoten.blogg.se Hon skriver och formulerar sig bra, många skulle nog ha något och tycka om de fick chansen att hitta hennes blogg och läsa vad hon tycker om amning, godis till barn m.m.. ;)"


Hmm. Jag tyckte att jag har låtit bli att dividera om mina åsikter om barn och sånt härinne, eftersom att jag vet att jag inte alls tycker som många andra i de här frågorna, och jag orkar liksom inte tjafsa med en massa pretton som tycker jag är dum i huvudet.. Nåja. För att det ska bli lite sanning i nomineringen, så kanske jag ska dra mina åsikter i korthet då. De är just åsikter, och saker som funkat för mig, och därmed inte sagt att alla kan eller bör anamma dem. Det är var och ens val vad som passar dem. Okej?

Amning: Jag vill inte amma, och har aldrig ammat något av mina barn. Det är mitt val, och jag har svårt att förstå varför ersättning skulle vara sämre än bröstmjölk annat än för att immunförsvaret stärks av amningen.
För mig är det en del punkter som väger upp förlusten av immunförsvaret:

  1. Kontrollen. Man har exakt koll på hur mycket barnet får i sig och vilken tid.
  2. Friheten. Man kan lämna över matningen till pappan eller någon annan och sova ikapp det man kanske förlorat, eller så kan man utöva sina intressen i ensamhet, något som många borde testa, man blir en mycket trevligare mamma då tycker jag.
  3. Sömnen förbättras, både hos mamma och barn, eftersom att ersättning är tyngre än bröstmjölk, och därmed håller barnet sig mätt längre och det bidrar till mer sammanhållen sömn.
Godis & barn: Lucas är av den sorten att han tar en eller ett par tre bitar av godis när han får tillgång till det. Lördagsgodis har vi aldrig infört, utan vi har avdramatiserat godis och annat sött genom att låta honom få det han vill ha ungefär när han vill ha det. Jag vet själv hur sugen man blir på saker man inte får av olika skäl. Så varför förbjuda, när han ändå håller sig på en mycket rimlig nivå?
Det hade varit en annan sak om han vräkte i sig så fort han fick en chans, men nu är det inte så. Dessutom tror jag inte det är farligt att låta barn smaka små mängder av glass, grädde och liknande redan som jättesmå. Senast idag fick Tim smaka banan, och han är bara någon månad gammal drygt. Han smaskade i sig mikoskopiska bitar och var jätteglad. Och för er som tycker att det är långt ifrån det där med sötsaker så är min kommentar: Nej. För även banan är sött och kan vara en introduktion till sötsaker för vissa.

Jag kan bara konstatera att alla har sina sätt att fostra sina barn. Och faktiskt, de flesta sätt är helt okej, så länge de fungerar tillfredsställande. När resultatet blir en väluppfostrad, trevlig individ som fungerar socialt och som inte har fysiska eller psykiska problem pga sin fostran, så är jag ganska openminded tror jag.
Så länge inte fysiskt eller psykiskt våld finns med i bilden är det okej att göra på sitt eget vis tycker jag.



Ljuvliga Måndag

Nada sömn. Mest gnäll och gråt. Och lite matning, blöjbyte, hundkisseri och sagoläsning. Ett undantag, eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig. Annars är sagoläsning inget jag ägnar mig åt. Det finns CD-sagor. Tyvärr är CD-spelaren sönder. Ny kommer i julklapp, enligt mormor.
Hur som helst. En koll på The Proposal (Sandra Bullock) och diverse skit på tv har också varit en del av min natt. Filmen var bra.

När det sen blev dags att sjasa iväg Lucas till dagis var han över förväntan snäll. Nemo fick en långpromenad och vi gick till affären efter lämningen, och jag shoppade lite bröd och bananer och choklad. Sen bar det av hemåt. Och jag hittade dagens bästa lilla guldkorn på hallmattan. Nya numret av Elvis.

Så nu ska jag bara avsluta inlägget, hämta en cola och mysa ner mig i sängen där Tim precis somnat i sitt lilla bo, och sen är det måndagsmys med Elvis, cola och choklad. Antingen däckar jag efter en halv sida, eller så tar sockerchocken över och så får jag lite gjort efter tidningsläsningen. Har lite tvätt som ska hängas, och torr tvätt ska ner. Sen vore en snabb tömning av diskstället och en dammsugning på sin plats med. Vi får se vad som händer.
Återkommer senare.

Singelmamma!

Jaha, det var det. Nu är det bara jag och kidsen. Ingen Peter längre. Han drog, och kommer inte hem. Åtminstone inte på tre dagar, för han ska vara på en utbildning i några dagar. Jamen ni tror väl inte att han lämnar mig och barnen i sticket? Nänä, han är inte den typen. Som tur är, kanske jag ska tillägga.
Men hur det än är, så är jag ensam med två barn nu. Och en hund. Katten har ju dragit.
Fast det kan ju vara rätt så mysigt att vara själv med barnen, ikväll ska vi dricka glögg, och käka pepparkakor i skenet av ljus nummer tre i adventsljusstaken.

Lucas fotade mig och Tim igår kväll. Om jag ser trött ut här, så är det nog inget mot hur jag ser ut på onsdag!


Finns det inga gränser?

Kanske är jag överkänslig, men jag tycker att barn ska få vara barn, inte små vuxna.
I somras drällde det av bikinis för barn, med överdel och underdel precis som för vuxna. När jag var yngre var det bara baddräkt som gällde. Idag ska barnen tydligen vara sexiga redan i tvåårsåldern.

Nu har de dessutom en "förebild" i form av Suri Cruise, treåringen som numera knatar runt i högklackat!
Mamma Katie Holmes hävdar att det bara är ett enda skäl till detta: Att Suri älskade mammas höga klackar, så när hon hittade högklackat för barn så fick Suri ett par, och är jätteglad över detta.
Okej. Frågan är, hur glad är Suri on 15 år, när fötterna är kaputt av allt travande i höga klackar?

Ska det vara så svårt att låta barnen få vara just barn, jag bara undrar. Själv skulle jag ALDRIG köpa bikini till någon under 12 år. Klackskor likaså, åtminstone inte så höga som på bilderna här. Låga klackar vid enstaka tillfällen, okej. Men inte annat än i undantagsfall.


Hur är en bra mamma egentligen?

Något som blir extremt tydligt när man läser på forum som Familjeliv är att oavsett hur man vänder sig, så har man röven där bak. Det spelar med andra ord så gott som INGEN roll om man gör helt rätt i en fråga, så kan man ge sig den på att någon hittar ett fel på det man gjort enligt en annan metod eller ett annat forskningsrön eller någon erfarenhet.
Vad man än gör så är det alltså inte bra. Jävligt inspirerande att ens försöka eller hur?!

Vanliga frågor:

  • Är jag en kass mamma för att jag inte vill/kan amma? Svar nej, utgå från DINA möjligheter och förutsättningar. Med dagens ersättningar så dör inte ungen av att inte amma, snarare kan det vara en bra lösning när inget annat funkar av någon anledning. Våga prova!
  • Mitt barn sover bara i vår säng, och hon är fyra år. Hur ska jag göra? Svar: Du skulle inte tagit ungen till sängen från första början. När barnet slutar nattamma/äta på natten kan man låta det sova självt, lär det att sängen är en trygg plats så har du sen inte ett problem. Nu får du ta det i efterhand, och det är mycket jobbigare. Have fun.
  • Mitt barn har dessa prickar (bifogad bild). Är det sjukt eller vad är det? Svar: gå till BVC och fråga, här är alla och ingen expert, vill du riskera att ha fel så lyd alla amatördiagnoser, vill du barnets bästa, sök RIKTIG hjälp.
Och så vidare. Förstår dagens föräldrar ingenting själva? Har sunt förnuft dött ut? Eller är det jag som bara är förbannat begåvad, kanske? Tål att tänkas på.. det som är självklart för mig är outstanding för andra, uppenbarligen.


RSS 2.0