tremoten

---

Hmm. Jag tyckte att jag har låtit bli att dividera om mina åsikter om barn och sånt härinne, eftersom att jag vet att jag inte alls tycker som många andra i de här frågorna, och jag orkar liksom inte tjafsa med en massa pretton som tycker jag är dum i huvudet.. Nåja. För att det ska bli lite sanning i nomineringen, så kanske jag ska dra mina åsikter i korthet då. De är just åsikter, och saker som funkat för mig, och därmed inte sagt att alla kan eller bör anamma dem. Det är var och ens val vad som passar dem. Okej?

Amning: Jag vill inte amma, och har aldrig ammat något av mina barn. Det är mitt val, och jag har svårt att förstå varför ersättning skulle vara sämre än bröstmjölk annat än för att immunförsvaret stärks av amningen.
För mig är det en del punkter som väger upp förlusten av immunförsvaret:

1. Kontrollen. Man har exakt koll på hur mycket barnet får i sig och vilken tid.
2. Friheten. Man kan lämna över matningen till pappan eller någon annan och sova ikapp det man kanske förlorat, eller så kan man utöva sina intressen i ensamhet, något som många borde testa, man blir en mycket trevligare mamma då tycker jag.
3. Sömnen förbättras, både hos mamma och barn, eftersom att ersättning är tyngre än bröstmjölk, och därmed håller barnet sig mätt längre och det bidrar till mer sammanhållen sömn.

Godis & barn: Lucas är av den sorten att han tar en eller ett par tre bitar av godis när han får tillgång till det. Lördagsgodis har vi aldrig infört, utan vi har avdramatiserat godis och annat sött genom att låta honom få det han vill ha ungefär när han vill ha det. Jag vet själv hur sugen man blir på saker man inte får av olika skäl. Så varför förbjuda, när han ändå håller sig på en mycket rimlig nivå?
Det hade varit en annan sak om han vräkte i sig så fort han fick en chans, men nu är det inte så. Dessutom tror jag inte det är farligt att låta barn smaka små mängder av glass, grädde och liknande redan som jättesmå. Senast idag fick Tim smaka banan, och han är bara någon månad gammal drygt. Han smaskade i sig mikoskopiska bitar och var jätteglad. Och för er som tycker att det är långt ifrån det där med sötsaker så är min kommentar: Nej. För även banan är sött och kan vara en introduktion till sötsaker för vissa.

Jag kan bara konstatera att alla har sina sätt att fostra sina barn. Och faktiskt, de flesta sätt är helt okej, så länge de fungerar tillfredsställande. När resultatet blir en väluppfostrad, trevlig individ som fungerar socialt och som inte har fysiska eller psykiska problem pga sin fostran, så är jag ganska openminded tror jag.
Så länge inte fysiskt eller psykiskt våld finns med i bilden är det okej att göra på sitt eget vis tycker jag.