Var det såhär det var?
Jag måste ju bara konstatera att det är lite av en nostalgitripp att jag får uppleva känslan av min glans dagar igen. Någonstans mellan 16 och 20 års ålder så var det sällan jag la mig innan tio på förmiddagen, dagen efter jag lämnat hemmet.
Då hade jag som regel festat hela natten och förmiddagen innan jag la mig för att sova ett par tre timmar. Och faktiskt, jag klarade mig utmärkt på de där få timmarna, det enda som hände var att jag var lite seg en stund när jag klev upp. Baksmälla fanns aldrig på världskartan.
Numera återupplever jag alltså det tillståndet med att bara sova några få timmar. Men tyvärr beror det inte på att jag festat natten lång, utan snarare på att jag inte kunde sova. När jag höll på att somna vid femtiden i morse, då började Tim, vår tvåveckors lillkille, att gnälla och ville få mat och ny blöja. Sen var det stirra i taket som gällde, och jollra lite lagom. Hans mamma fick vackert finna sig i att det var en stund till i vaket tillstånd som gällde.
Jag var nog misstänkt lik honom här.. fast utan kaffe, blä!
Klockan halv tio plingade det på dörren, en ganska ovanlig företeelse här, och mina föräldrar kom och hämtade Lucas, femåringen, för att åka till Monster Jam i Globen. En heldag för honom. Men först kaffe till koffeinisterna och mat till barn och djur. Att jag hasade runt i nattlinne och med håret åt alla håll är de ju vana vid, tack och lov.
Sen bar det iväg, och egentligen borde väl jag och P städa och packa om lite lådor som bara är halvfulla, för att maximera kapaciteten i förrådet inför den stundande flytten, men allvarligt.. ORKA!
Istället sjönk vi ner framför varsin dator och softar. Ungefär som när jag var mellan 16 och 20, och hade vaknat efter en festnatt. Som sagt, det är skönt att man kan återuppliva lite minnen. För det känns som att det var såhär det var..
Då hade jag som regel festat hela natten och förmiddagen innan jag la mig för att sova ett par tre timmar. Och faktiskt, jag klarade mig utmärkt på de där få timmarna, det enda som hände var att jag var lite seg en stund när jag klev upp. Baksmälla fanns aldrig på världskartan.
Numera återupplever jag alltså det tillståndet med att bara sova några få timmar. Men tyvärr beror det inte på att jag festat natten lång, utan snarare på att jag inte kunde sova. När jag höll på att somna vid femtiden i morse, då började Tim, vår tvåveckors lillkille, att gnälla och ville få mat och ny blöja. Sen var det stirra i taket som gällde, och jollra lite lagom. Hans mamma fick vackert finna sig i att det var en stund till i vaket tillstånd som gällde.
Jag var nog misstänkt lik honom här.. fast utan kaffe, blä!
Klockan halv tio plingade det på dörren, en ganska ovanlig företeelse här, och mina föräldrar kom och hämtade Lucas, femåringen, för att åka till Monster Jam i Globen. En heldag för honom. Men först kaffe till koffeinisterna och mat till barn och djur. Att jag hasade runt i nattlinne och med håret åt alla håll är de ju vana vid, tack och lov.
Sen bar det iväg, och egentligen borde väl jag och P städa och packa om lite lådor som bara är halvfulla, för att maximera kapaciteten i förrådet inför den stundande flytten, men allvarligt.. ORKA!
Istället sjönk vi ner framför varsin dator och softar. Ungefär som när jag var mellan 16 och 20, och hade vaknat efter en festnatt. Som sagt, det är skönt att man kan återuppliva lite minnen. För det känns som att det var såhär det var..
Kommentarer
Trackback
