tremoten

Dags för en ny kategori igen.

 

Vågorna går höga på Familjeliv, som alltid. Idag finns ett antal trådar där man kan läsa om tjejer som lever med killar som spelar World of Warcraft (WoW).

Här är ETT av många exempel på hur det kan se ut:



Jag blir ärligt talat förbannad när jag läser detta.
Hur kan man som pappa skita i sitt eget barn? Hur kan man som mamma tillåta att det fortsätter såhär?

Peter spelar WoW, och har gjort det sedan det kom ut. Har alla expansionerna, flera konton och ett antal gubbar.  Var med i ett gille (guild) och raidade flera gånger i veckan. Sitter och tjattrar med sina polare i spelet med lurar och helt off från omvärlden.
MEN. Han gör det EFTER att maten lagats, disken fixats och tvätten hängts. Han frågar om det är något som han behöver hjälpa mig med, eller om han ska ta Tim. Han går ut med Nemo eller åker och handlar. Kort sagt, han rusar inte raka vägen till spelet när han kommer hem. Snarare så går han dit i sista hand. Det är ett nöje för honom. Att hälla upp ett glas cola (varför gör alla spelnördar det, dricker cola?) och sätta sig i sin egen lilla spelvärld är något som han UNNAR sig efter alla måsten. Inte något som är självklart och ska göras varje dag. Åtminstone inte om det finns saker att göra.

Jag lovar, jag hade ryckt modemet tills snubben fattar allvaret. Att diskutera verkar ju inte vara aktuellt. Därför krävs ju HANDLING. Och vad är mer effektivt än att göra honom förbannad? Så han får veta hur det känns när någon inte ställer upp som förväntat. För det är ju, i det ovanstående exemplet, precis det han väntar sig av tjejen. Att hon ska ställa upp så han kan spela.

Som förälder har man i första hand ett ansvar för sin familj, att alla mår bra och att man umgås och får en slags trygghet. Barnen måste komma först i alla lägen. Något annat är absurt. Då ska man inte ha en familj.

Killen i exemplet verkar dels väldigt egotrippad, men jag tycker också att det liknar ett spelmissbruk. Något som Blizzard, som utvecklade spelet, anklagas för lite då och då.
Och ja. Man kan bli beroende av att spela WoW.

Människan är ett flockdjur. Vi behöver socialt umgänge för att må bra. Och bekräftelse. När man spelar WoW så träffar man hela tiden på människor som spelar. Man pratar, hjälps åt att genomföra uppdrag, och är man duktig och trevlig så har man snart nya kompisar att spela med. Man chattar under spelets gång eller pratar i headset. Man får bekräftelse för det man gjort, och bekräftelse är och förblir något som man vill ha och behöver.

Man kan ju tycka att killen i exemplet ovan ska tycka att hans familj bekräftar honom mer, men eftersom tjejen ställer krav på honom genom att vilja att han tar hand om sitt barn, så är det inte renodlad bekräftelse. Alltså inte lika mycket värt som det som kan fås genom spelet. I spelet måste man inte ge en motprestation för att få höra att man är bra. Det räcker att vara bra på spelandet.

Som sagt. Jag hade aldrig ställt upp på det där. Killen hade fått leta reda på en annan tjej. För att besegra ett sådant beteende som att spela dygnet runt så måste man ha tålamod och själv vara i det närmaste perfekt, så man kan tävla mot spelet. Då KANSKE det går. Men jag är långt ifrån perfekt. Och framför allt tycker jag inte att man som partner ska behöva tävla mot ett spel. Då är det dags att söka hjälp för sitt förhållande.