tremoten

Återigen en tråd på Familjeliv som handlar om att man ska ha något av sin man när man fått barn. Jaha, varför då? Har inte han fått genomlida en del under graviditeten han med? Åtminstone var inte jag något helgon under min graviditet, så Peter fick allt masa sig iväg och köpa salta strips, choklad, brämhults apelsinjuice.. vad jag nu kom på att jag var sugen på.
Och han fick massera mig. Gå sakta när vi var ute och gick. Menar nu typ ultrarapid. Jag vägrade bära upp saker för trapporna. Jag var otrevlig när jag hade ont eller var trött=ungefär alltid. Jag låg i sängen och glodde på webb-tv medan han diskade, städade och skötte djur och barn. Samt passade upp mig med mat och dryck.

Skulle JAG då vara den som förtjänade att få presenter och blommor ensam för min graviditet var lite jobbig? I think not. Möjligen skulle vi BÅDA få något. Men inte bara jag. SÅ jäkla duktigt är det inte att vara gravid.

Och både på förlossningen och efteråt så har Peter varit den som funnits till hands för mig och barnen. Han har tagit ledigt från jobbet för att åka på BVC med Tim. Han har låtit mig sova när jag varit trött. Han vaknar mitt i natten och matar Tim fastän han ska till jobbet nästa morgon. Han tar Lucas till dagis så jag kan få sova lite. Han städar och lagar mat utan att jag ber om det. Kort sagt, någon bragdmedalj förtjänar inte jag. För han gör sin del och mer ändå.
Om en ENSAM mamma skulle fått något som uppmuntran så okej då. Men inte en som har en pappa till sitt barn. Det är hennes jäkla plikt att föda barnet om hon nu blivit gravid. Och det är hennes jäkla plikt att sköta sin hälsa under graviditeten, så barnet utvecklas och mår bra. Det är självklarheter. Inget man får en belöning för i efterhand. Alla de som kräver det måste vara lite smått rubbade enligt mig!

Jag är både julklapp och present nog för att kompensera graviditeten!